I Hjortsberga ligger Hjortsbergagården vid Sjöatorpasjön. Den ligger mycket vackert där tomten sluttar ner mot sjön. Det är vanligt med fotografier av gården med sjön i bakgrunden.
I höstas 2025 var jag på en jubileumssamling på Hjortsbergagården där fotografier från gårdens 70 år visades. En bild som fångade mitt intresse fotografiskt var en svartvit bild från tror jag 1960-talet. Till skillnad från andra bilder jag sett av gården så visades gården från sjösidan med sjön i förgrunden i stället för i bakgrunden.
Jag funderade på om det inte borde gå att ta en nutida bild genom att gå ut i skogen till en udde i sjön. Jag visste inte om det skulle vara möjligt.
Så i november 2025 var jag åter på Hjortsbergagården för att äta sopplunch. Det var lite regn i Växjö innan jag åkte till Hjortsberga. Efter soppan så var det solsken med bara lätta moln på himlen.
Så jag tog min kamera och knatade iväg på väg och genom skog och hygge fram till sjökanten på motsatt udde. Och det visade sig att jag kunde se Hjortsbergagården från sjösidan från denna udde. Jag tog flera bilder, från lite olika platser inom något tiotal meters område.
Det visade sig att udden låg på ganska perfekt avstånd för mitt 90 mm objektiv, som på kameran motsvarar runt 135 mm för traditionell 24x36 mm film. Jag hade inget stativ utan handhöll kameran. Detta var för övrigt ett av mina tidiga fotograferingstillfällen med min nya kamera Nikon D7200, inköpt begagnad lite tidigare under året.
Här visar jag två bilder. De är tagna med mindre än en minuts mellanrum. De är alltså tagna på ungefär samma plats men lite olika kamerariktning. Jag tror ungefär samma väderstreck, jag minns inte exakt men solljusets riktning och det som finns utanför det beskurna pekar på det. De är tagna med olika horisontvinkel. Den första bilden är också kraftigt beskuren, den andra är bara lite beskuren.
Genom denna lilla förskjutning i vinkel och med viss hjälp av utsnitt så ger de helt olika bilder från samma plats. Det är förstås ingen nyhet, men ändå roligt att fundera på.
Den första bilden är tidlös. Det blå vattnet har några vita nyanser av speglingar från moln på himlen. Det är få saker i bilden och ger tycker jag ett lugn som kan användas för kontemplation.
Den andra bilden är också lugn och ganska tidlös. Men den är också dokumentär i hur den visar hur Hjortsbergagården ser ut idag. Det finns många likheter i hur den ser ut idag med hur den såg ut när den svartvita bilden togs på 1960-talet. Den lilla steniga Sjöatorpasjön var verkligen lugn denna dag och gav en fantastisk spegling av motivet. Motivet är plottrigt, det är mycket på det och även om den är lugn och stilla och utan levande varelser synliga så är den radikalt annorlunda mot stenbilden.
Efteråt har jag visat bilden på gården för han som tog den svartvita bilden. Jag frågade honom om han tog den från udden. Men han hade varit ute på sjön i en båt när han tog den. Så den bilden kunde tas mer rakt framifrån än min bild som är något från sidan, begränsad av att jag ville ha fast mark under fötterna.
Det var roligt för min egen del att denna idé att jag kanske kunde skapa en liknande bild faktiskt gick att genomföra.
Bägge bilderna är framkallade i RawTherapee. Det är mitt normala program för att framkalla bilder. Det är ett program som är fritt och byggt med öppen källkod. Det finns tillgängligt för Windows, macOS samt också för Linux vilket är det operativsystem som jag använder på min dator.
Bildbehandlingen är dokumentär. Jag har beskurit, storleksändrat, rätat upp horisonten, ändrat exponering, svärta, mättnad, skärpning och liknande framkallningsbearbetningar men ingen förändring av bildinnehåll.
Ovan: Nikon D7200, Tamron SP AF 90mm F/2.8 Macro 1:1, F5, 90 mm, 1/400 s, ISO 200, RawTherapee.
Ovan: Nikon D7200, Tamron SP AF 90mm F/2.8 Macro 1:1, F5, 90 mm, 1/400 s, ISO 200, RawTherapee.
Henrik Hemrin
17 februari 2026
Comments powered by CComment