Norra Allbo Hembygdsförening ger årligen ut boken Värendsbygder med artiklar om människor, platser och händelser från Norra Allbo. Boken ingår i medlemskapet i hembygdsföreningen men går också att köpa separat.
Boken är förstås mest intressant för den som har någon koppling till bygden, men kan vara läsvärd för vem som helst som är intresserad av historia, människoöden med mera.
Årets upplaga innehåller elva artiklar.
Den första artikeln har titeln "Rösträttskvinnor i Alvesta".
Den handlar om kämpandet för kvinnlig rösträtt, som infördes 1921. Under 1913-14 genomförde Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt en landsomfattande kampanj med namninsamling. Föreningen hade bildats 1902 och var organiserad med lokala föreningar. Denna namninsamling skrevs under av 350 000 kvinnor på 18 744 namnlistor. Allt enligt artikeln.
Visst är det stora siffror i antal listor och underskrifter för alltså mer än 100 år tillbaka i tiden!
Den här artikeln har undersökt hur det låg till med om det fanns en lokalförening i Alvesta. Att det fanns i Växjö visste författaren, men Alvesta var oklart. Det visade sig i efterforskningen att det bildats en lokalförening i Alvesta den 31 augusti 1907 och det fanns en notis i Smålandsposten den 4 september där namnen på den första styrelsen fanns med, som bestod av fem personer, möjligen också en sekreterare. Av dessa fem så hade två, Carolina och Magnhild, varit med att bilda Alvesta missionsförening och även Ida var också med där. Dessa två och kanske också den tredje hade arbetat hos Carl Magnus Nygren som också var involverad i Alvesta missionsförening. Från deras livshistorier, före, under eller efter namninsamlingen noterar jag även detta: Carolina som blev ordförande i lokalföreningen drev egen manufaktur- och kappaffär och även Magnhild hade egen butik inom tyg och sybehör. En tredje, Anna, skrev kokbok och receptartiklar. Edith som var sekreterare var folkskollärare. Edla hade under sina fem år i Amerika utbildat sig till möbelsnickare. Slutligen om Ida som var yngst i styrelsen finns inte så mycket information om mer än att hon varit butiksbiträde under tiden hon var med i missionsföreningen, och hon förblev liksom flera av de andra i styrelsen ogift och barnlös.
Nästa artikel har rubriken "Löjtnant Rosenbjälke från Lästad dräper soldaten Anders Humble på Moheda marknad 1679". Det blev en duell mellan dem med värja där löjtnanten stack ner soldaten som dog. Varför de blev osams, varför det blev en duell, och hur medskyldigheten såg ut, onyktertillstånd, personernas karaktär med mera behandlades i flera rättegångar och slutade i Göta hovrätt tre år efter handelsen. För den dödes släktingar stod inte minst på spel om han skulle få begravas i vigd jord eller inte. Det skulle alltså dröja tre år till begravning. Domen kom sedan att upphävas genom förlikning mellan familjerna. Mer detaljer för de bägge i duellen vill jag inte avslöja, utan du får läsa boken. Jag konstaterar avslutningsvis att även för 350 år sedan fanns dödligt våld i vårt land.
Artikeln "Anteckningar av Hanna Borrie på Tagels Herrgård" är en återgivning av anteckningar som gjordes av Hanna, som hon tillägnade fröken på Tagel på hennes femtioårsdag 1925. Hanna bodde alltså på Tagel, jag tror det var hon som brukade benämnas som sällskapsdam. Det handlar i mycket om torp som låg under Tagel, om människorna där. Det är fina och varma teckningar av människorna och gårdarna hon gjorde. En sak jag tänkte på är att bland torpen så skrev hon sällanefternamn. Det var t ex "Lilla Gäddevik, Anna Stinas". Och sedan kunde följa förnamn och gård, by etc som personen var kommen ifrån. Anteckningarna rör också några arbetare som bodde på själva herrgården, där är oftast även efternamn med.
Hanna skriver om Lisa, som var sinnessjuk och fick hållas i bur, att hon var en av de få som ännu kunde sjunga gamla trollsånger för att hålla vargen eller räven borta. Hanna skriver vidare att Lisa lärt sig detta av sin mor men att tyvärr hade ingen tänkt på att anteckna sådana saker och nu var de uråldriga sångerna för alltid försvunna.
Avslutningsvis ett citat från en av Hannas teckningar: "Sedan hon blivit änka var hon åter i Lilla Gäddevik, där hon vårdas av sin dotter Susanna på varmaste och bästa vis. Hon är nu över åttio år. Hennes lilla ansikte, mellan lakanen i hennes säng, lyser av förnöjsamhet och lycka, hon äger den stora gåvan att dagligen kunna slå en bro mellan sig och det eviga livet, i en fast och trygg gudsförtröstan".
Detta var glimtar från tre av artiklarna. De andra åtta har jag också läst med nöje, en del minst lika intressanta som ovanstående. Någon kanske lite mindre intressant för just mig, men alla är läsvärda. De handlar om lanthandel, järnväg, bygdegård och telefonväxel för att nämna några ämnen.
Henrik Hemrin
5 mars 2026
Comments powered by CComment