Objektiv inställning

Bild på objektivet som artikeln handlar om. Foto: Henrik Hemrin. 

Igår behövde jag ett objektiv med längre brännvidd. Jag har inget riktigt långt teleobjektiv. Detta zoomobjektiv på 80-200 mm är det längsta jag har. Objektivet köpte jag begagnat hos Schönherrs foto strax innan affären las ner 2018. Schönherrs var en legendarisk fotobutik i Stockholm som fanns på lite olika adresser och som för mig var mest känd för sin begagnade fotoutrustning. Ägaren la ner för situationen för fotoaffärer var nedåtgående och han förutspådde att det snart bara skulle finnas någon enstaka affär kvar. 

Objektivet är ett Nikkor (dvs Nikon) zoom 80-200 mm 1:4.5 med F-fattning. Den här modellen tillverkades 1975-77 enligt mina efterforskningar, dvs för cirka 50 år sedan. Det är alltså tillverkad långt innan digtialkameror fanns och var till för att användas på en systemkamera med "vanlig" 135 film som har en bildruta på 24x36 mm. 135 film var alltså småformatsfilm, betydligt mindre än film för mellanformat och storformat. Det fanns dock film i ännu mindre format. Lusigt nog nu i digitaltider så kallas detta småformat för fullformat, och det är vanligt, dominerande, med sensorer som är mindre, vare sig de sitter i en systemkamera, kompaktkamera eller mobil. Själv har jag APS-C i det format som Nikon kallar DX. Detta mindre sensorformat gör att jag med min DX-sensor kan se detta objektivs 200 mm som 300 mm om det suttit på en digital fullformatskamera eller 135-film. 

Det finns självklart nyare objektiv som är mycket bättre än detta. Inklusive att det finns nyare objektiv med bildstabilisering. Men jag tycker samtidigt att det är bra och ekonomiskt att använda det jag har. 

Objektivet går utmärkt att använda på min digitala systemkamera "DSLR". Utmärkt, men automatik och EXIF-data får jag inte med.

Jag som började fotografera på den analoga tiden har med mig en grundkunskap om hur slutartid (S), bländaröppning (A) och filmkänslighet (ISO) hänger ihop och om tumregler. Dock hade jag kameror med ljusmätare inbyggd. När jag använder detta objektiv får jag återanvända dessa kunskaper. För jag kan bara använda detta objektiv när kamerahuset är satt i manuellt läge, jag får sköta allt själv. På objektivet måste jag välja bländaröppning och på kamerahuset slutartid och filmkänslighet. Jag får gissa lämplig kombination utifrån ljusförhållanden. Jag får bestämma mig för om jag vill utgå från slutartid eller bländaröppning och hur grynig (brusig) bild jag kan tänka mig. Jag får tänka på grundregler som hur jag kan hålla kameran stilla relaterat till brännvidd och annat. Och välja tid utifrån hur motivet rör sig och om jag vill ha skärpa, och bländare utifrån exempelvis önskat skärpedjup. Till skillnad från analoga tiden kan jag välja filmkänslighet för varje bild, inte utifrån filmrullen jag köpt. Jag kan också se resultatet direkt och genom att fotografera i råformat kan jag korrigera en hel del i efterhand.

Allt det här manuella kan jag förstås göra också med ett nytt objektiv. Och jag kan göra det även med mobilkameran. Men med detta gamla objektiv så blir det verkligen att göra det. Det är roligt att förstå sambanden, att ibland inte alltid köra auto och låta kameran och dess mjukvaruutvecklare bestämma hur bilden ska tas utan att själv välja och pröva olika inställningar. 

Henrik Hemrin

9 juli 2025