I förrgår var jag ute och gick i skogen under en timme eller två. Jag gick i ett område jag inte gått i på länge för att se om stormen Dave i påskas skördat några träd och om jag kan se några färska spår av granbarkborren på både stående och eventuella nyfallna. Samtidigt ville jag allmänt se hur detta skogsområde ser ut, liksom naturupplevelsen i sig och nyttan och glädjen i att röra på kroppen.
Vandringen och alla bilder här är tagna inom ett område som är som längst drygt 500 m och som bredast 120 m och en area på uppskattningsvis under 5 hektar.
Det är inget märkligt med denna skogspromenad utan egentligen en alldeles vanlig promenad som otaliga människor gör i olika skogar och andra miljöer. Och inget märkligt som hände. Det var en solig och vacker dag med mängder av fågelkvitter.
Jag hade bara med mig mobilkameran på promenaden. Det är egentligen en bra kamera, men jag är mer van vid att använda en kamera med sökare, avtryckare och andra reglage. Eftersom skogen i samma motiv har stora skillnader i ljus så valde jag att fotografera i HDR-läge, High Dynamic Range. För min kamera innebär det att tre bilder tas efter varandra med olika exponeringar och läggs samman i en bild. Jag tänkte inte på att det också innebär att bilden sparas i jpg-format och inte raw-format (dng i denna kamera), vilket gör att jag blir mer begränsad i vad jag kan göra i bildframkallning i datorn. Programvaran jag använt för att ta bilderna är OpenCamera (fri med öppen källkod) och mobilen är en Fairphone 6 med operativsystemet Iodé. Iodé är baserat på Android Open Source Platform, AOSP. På AOSP så har Lineage OS byggt ett mer komplett Android-operativsystem och därpå har Iodé byggt sin variant av operativsystem. Allt detta är byggt med fri och öppen källkod med så lite som möjligt av Googles stängda mjukvara av produkter. En del annan stängd firmware används nog också. En nackdel med att jag har Iodé och inte Fairphones egna Android är att kamerans alla funktioner inklusive upplösning inte är åtkomligt i dagsläget. Innan jag publicerat bilderna har jag pillat lite på dem: ändrat ljus, mörker, mättnad osv, beskurit och minskat filerna med RawTherapee, också det en fri programvara med öppen källkod. Det går bra att högerklicka på bilder och öppna större i nytt fönster.
Jag börjar min skogsvandring med att gå till ett litet område som gallrades 2022 där jag följde stickvägen som skogsmaskinerna använt. Andra delar av skogsområdet som jag går igenom är längre sedan de hade någon skoglig aktivitet. Stickvägen innebär att en "väg" huggits upp där det ligger rester av gamla grenar som maskinerna kört på för att minska påverkan på markvegetationen. Det är alltså inte en väg i vardaglig mening.
När jag kommit en liten bit skymtar och hör jag ett djur en bit bort i dunklet och skymt av träd. Något mörkbrunt-grått djur. Jag såg inte mycket av det och bara enstaka sekunder. Om det var en mindre älg, vildsvin, rådjur eller annat törs jag inte säga. Men jag är rätt säker på att det var ett djur jag såg. Djuret märkte förstås mig och försvann och sågs inte mer. Jag tänker på att det är skönt att det är ganska riskfritt att röra sig i svensk natur. Det finns egentligen inget rovdjur med möjlighet att anfalla, som ser människan och tänker döda och äta. Så jag kunde fortsätta min vandring i förvissning om att så länge jag inte överraskar ett djur så håller det sig undan.
Apropå djuret som jag skymtade i början av promenaden så stötte jag sedan på detta kranium, eller vad det nu är för skelettdel. Jag vet inte vilket djurslag det är, kanske du vet.
Att gå i en skog som denna är ingen snabb vandring. Skog enligt SO (Svensk ordbok); Svensk ordbok: större område som är (tätt) bevuxet med träd vilt el. planterat. Det är oklart för mig hur de flesta träden i just de skogsområden jag gick i denna dag har vuxit, om de har planterats eller vuxit naturligt från frön med mera. Men nog har skogen varit brukad, det är ingen urskog som varit obrukad i tusentals år eller ens hundratals år.
I debatten så kallas ibland en skog som denna inte för skog utan för trädodling, trädplantage med mera och inte för skog. När vi brukar skogen, hugger ner träd, så förstör det liv i skogens flora och fauna. Det är inget jag ifrågasätter. Inte heller ifrågasätter jag att det är ett problem för flora och fauna med stora trakthyggesbruk även om de samtidigt kan gynna annan flora och fauna utöver den nytta vi har av träden vi tar ut. Jag liksom många andra av oss ca 300 000 som är direkt enskilda ägare av privat skogsmark är intresserade och vill vårda jorden. Runt hälften av produktiva skogsmarken ägs av oss enskilda skogsägare, och förmodligen är nog i stort alla vuxna i landet indirekta ägare genom aktier, fonder, pensionsfonder, Svenska kyrkan, stiftelser osv i den andra hälften av den produktiva skogsmarken.
Även om juridiska ordet är att jag äger skogsmarken så tänker jag på det som att jag förvaltar den; nu är min stund på jorden och en del av denna stund är det jag som förvaltar denna mark.
Det är klurigt att bunta ihop allt som det lätt blir i debatten. Trakthyggesbruk dvs kalhyggen är idag ofta inte rena kalhyggen utan det finns fortfarande träd och högstubbar kvar. I definitionen från Skogsstyrelsen av hyggesfritt skogsbruk är ett kriterium att den öppna ytan får vara högst 0,25 hektar, alltså 50 x 50 m. Hugger man större än 50 x 50 m så är det ett kalhygge. Så trakthyggesbruk är otroligt stort varierande i storlek men buntas ihop. Hyggesfritt är också ett samlingsnamn för många olika varianter. Jag läser och lyssnar på kunskap om olika bruksmetoder, trädslag osv och jag tycker det är komplext vad som är bra för miljön där det samtidigt är önskvärt att kunna använda en del virke till samhällsanvändan. Sedan har man förstås delar av produktionsskogen som inte brukas, som man rent naturskyddar; NO och NS; naturvård orörd respektive naturvård skötsel.
I sammanhanget tänker jag också på all skog vi kalhugger för att bygga vägar, logistikcenter, industrier, köpcentrum mm. Utanför Växjö, mitt emot flygplatsen, skapas Nylanda, ett jätteområde för industri och handel med mera. Nylanda är ett område där skogen verkligen har kalhuggits och markskiktet är borttaget. Jag minns området som skog och en brukad mark, landsbygd. Där är det inte mycket biologisk mångfald kvar. För att inte tala om att eventuell möjlighet till återvätning om det fanns lämplig torvmark där så är den torvmarken borta. Nu är det ett markröjt kalhygge på 140 hektar avsett som "verksamhetsområde". Jag minns det som att en eller förmodligen flera gårdar köptes upp för denna exploatering. Men för närmare faktabakgrund behöver källor läsas bättre än vad jag gör nu. Wikipedia har en kortfattad artikel om Nylanda och där finns också en länk till Hovs Mark & maskin som skriver om projektet de är involverade i där det bland annat finns en flygbild där man får en aning om hur stort område som är "röjt".
När jag tänker på att vi exploaterar mark så tänker jag på att jag vill leva i ett Sverige som har öppna hjärtan, som inte bygger murar och som säger välkommen till främlingen. Likt Woody Guthrie skrev i sin sång This Land is Your Land, som finns i svenska versioner av Ingemar Olsson och Mikael Wiehe. Människor tar förstås mark i anspråk, fler människor betyder mer mark exploateras. Men däremot kanske kan vi vara lite mer modesta i hur vi var och en lever, hur mycket av jordens resurser vi var och en tar i anspråk och slösar med.
Åter till min vandring i skogen i förrgår.
Efter bilden på resterna av ett avlidet djur så en bild med någorlunda färskt spår från ett levande djur. Det är inte min skit!
På djurtemat så ser jag här och där i skogen uppbökad mark. Jag tror med min begränsade fauna-kunskap att det är vildsvin som bökat här. Har du bättre vetande, berätta gärna bekräftande eller vad det annars är.
Visst är det en vacker trädstam, det fallna krokiga trädet utan bark under förmultning?
Här är ett avsnitt i skogen med lite fuktigare terräng där dessa träd förmodligen fallit i någon blåst för flera år sedan. Ena stunden när jag går i skogen är det brant uppför eller nerför, där marken är torr. Nästa stund låglänt där jag får gå stora omvägar för att inte fastna i blöt mark. Det är inte bara risken att bli blöt om fötterna över kängornas skaft utan risken för att verkligen fastna och inte komma loss.
Här är jag vid en ljusare passage i skogen. Med min okunskap undrar jag vad det är för träd med nyutspruckna löv och vita prickar på stammen. Kan det vara en avenbok (som inte är släkt med vanlig bok)? Eller är det en vanlig bok? Eller något annat trädslag? Vad säger du som har kunskap?
Som sagt, ibland är det fuktig mark, ibland kuperad terräng. Och även när det är vanlig terräng så är det inte bara stock utan även sten man får hålla koll på. Det finns mycket sten i skogen. Det är inte undra på att det finns så mycket stengärdsgård inte minst i Småland med tanke på hur mycket sten det finns i skogen. Vilket otroligt arbete tidigare generationer la ner på att flytta sten för att göra mark odlingsbar. Och vilket otroligt arbete att gräva diken för odlingsmark och skogsmark.
Till stor del promenerade jag utmed gränsen mellan fastigheter. Här och var i skogen syns fortfarande resterna av gamla stolpar med taggtråd, här är en av dem. Jag tror den här taggtråden som går i gränsen sattes upp som senast i mitten av 1940-talet, troligen lite tidigare. Så det är inte orimligt att tro att det är ett hantverk gjort för 80-100 år sedan. Plaststolpen som också markerar gränsen är av betydligt nyare datum, troligen uppsatt på 1970-80-talen, alltså för bara 40-50 år sedan. Kanske jag var med mina föräldrar när just denna sattes upp. Tittar man noga i bilden syns två till röda gränsstolpar längre bort i bilden i linje med varandra. Jag minns som barn att det var lite otäckt med gammal taggtråd på olika ställen i skogen längs gränsen. Redan då för 50 år sedan var taggtråden gammal och delvis osynlig.
Den här granen har det blött om fötterna! Som sagt, här finns en hel del fuktig terräng där man får gå försiktigt och med omvägar för att ta sig fram.
Det finns på delar av fastigheten många diken för att torka upp marken för odling, djur och skog. Samtidigt finns det fuktiga områden kvar. Och en del utdikad mark är nog mer eller mindre igenvuxen. På just den här fastigheten så är det idag varken odling eller djur utan mer har fått bli skogsmark. Men det är nära till odlad mark och jag kan se kor på bete 100-talet meter bort i samma terräng.
Idag talas det mycket om återvätning. Bland annat finns det genom Skogsstyrelsen möjlighet att teckna avtal om återvätning. Som jag förstår forskningsläget från läsning och webbföreläsningar, inte minst genom Skogsstyrelsen, så är återvätning på lämplig torvmark väldigt bra för att minska koldioxiden i luften, trots att det ökar metangasutsläppen och minskar växtligheten för träd i den fuktigare marken. Metangasen är inte bra, men den ska vara kortlivad jämfört med koldioxiden har jag lärt mig.
Återvätning är problematiskt för att det kraftigt minskar möjligheten för träd att växa där. Men som jag förstår det, på vissa marker är summan ändå bättre att återväta utifrån växthuseffekten. Sedan finns det förstås andra aspekter som gör att mark som från den aspekten är lämplig återvätning inte är lämplig eller önskvärd att återväta av andra skäl.
Men det är bara viss torvmark som är positiv att återväta ur växthusperspektiv. Enkelt kan man säga att chansen att marken är lämplig är större ju längre söderut i Sverige den är. Torvkartan hos Skogsstyrelsen visar var det finns torvmark, torv som alltså är en startpunkt för att fundera på återvätning. Torvkartans grundinställning är 30 cm torvdjup, som är grunddefinitionen av torvmark.
Återvätningen ska avbryta att torven bryts ner genom att den hålls fuktig. Återvätning betyder inte att det blir sjö utan vattnet ligger fortfarande under marknivå. Ska man göra avtal om återvätning så görs avtalet på 50 år. Förutom om marken alls är lämplig för återvätning och även om markägaren själv är intresserad så kan det ändå vara omöjligt eller olämpligt eftersom det påverkar vägar, järnvägar, hus, åker och annan mark på omrkringliggande fastigheter. Kanske det finns någon hektar på min mark som skulle vara lämplig för återvätning, vi får se. Kanske det potentiellt intressanta redan blivit naturligt återvätt genom att diken inte rensats. Det är inga stora ersättningar man får i det engångsbelopp som då betalas ut för ett avtal på 50 år. Det är ju förstås också en känslomässig sak att förstöra det som människor med handkraft för 100 år sedan med stor möda grävde.
Tre (av fler) av de andra artiklarna jag skrivit här på min hemsida om skogen, dikning och återvätning:
- Kanalen i den blå timmen (jag gillar personligen mitt foto i artikeln och hur jag framkallat det)
- Solens sista strålar över en vinterväg i skogen (också fotot jag tagit för den här artikeln är jag personligen nöjd med)
- Mosse i vått eller torrt
Den här björken får också vara värd för ett antal svampar. Den som vet, får gärna berätta vad det är för något.
Jag kan också tipsa om boken Skyddsvärd skog. Naturvårdsarter och andra kriterier för naturvärdesbedömning, utgiven av Skogsstyrelsen. Det är en fantastiskt vacker bok med mängder av foton och fakta om floran i skogen, på närmare 600 sidor.
En annan bok jag vill tipsa om är Våra skogsträd, också utgiven av Skogsstyrelsen. Den boken är mer som ett häfte på 50-talet sidor.
Det finns många fler bra böcker att köpa från Skogsstyrelsen i deras webbaffär, men jag nöjer mig med dessa två tips idag. Det är böcker som är bra för den skogsnaturintresserade vare sig man har egen skog eller inte. Sen finns det förstås många andra som ger ut skogsrelaterade böcker av allehanda slag.
Avslutningsvis ett foto på en gran som har en böj. Marken är av det lite fuktigare slaget. Det ser ut som den fått ge vika delvis för någon blåst eller liknande där roten delvis har gett sig och lutar åt vänster i bilden. Men trädet överlevde och strävar mot ljuset, mot solen och kompenserar sin rotlutning med att böja sig upp mot ljuset och därav denna böj på stammen. Så förstår i alla fall jag det.
Henrik Hemrin
24 maj 2026
Comments powered by CComment