Makrofotografering, det ger nya perspektiv. Och motiv som annars kanske inte ens vore motiverat att vara motiv.
På ett klubbmöte med LM Ericssons fotoklubb för flera år sedan, troligen hösten 2015, så gästades vi av en fotograf som rekommenderade Raynox makro förlins modell 250, 8 dioptrier. Jag tror jag minns vilken fotograf det var. I så fall köpte jag en barnbok av honom med makrofotografier, som jag gav bort. Men jag har glömt vad han hette.
Eftersom jag sedan länge haft ett Tamron 90 mm makroobjektiv så har rekommendationen legat som en notering och vilat.
Nu har jag köpt en Raynox DCR-250 förlins från Objektivtest.se. Förlins sätts framför ordinarie objektiv, till skillnad mot mellanringar som sätts mellan objektiv och kamerahus.
Varför detta inköp, när jag har ett makro? Jo, förutom att Raynox DCR-250 går att sätta på olika brännvidder, så kan det vara lättare att ta med sig Raynox DCR-250 istället för att ta med ett extra objektiv. Ja, sen kan man förstås montera den på ett makroobjektiv och få mega-makro! Prismässigt ligger en sådan här makrolins på en bråkdel av vad makroobjektiv kostar.
Jag har provat min Raynox DCR-250 makro-förlins lite grann. Så det här är knappast en riktig och objektiv utvärdering. Å andra sidan är det ju en förlins och inte ett objektiv. För den som är intresserad av en betydligt mer professionell test, läs gärna Christian Nilssons test på Objektivtest.se.
Alla som använt ett makroobjektiv vet att det är bäst att ha ett stativ eller något annat som fixerar kameran bättre än den egna kroppen. Motivet har liksom en förmåga att åka runt i hela sökaren, och utanför sökaren.
Så gjorde jag inte, utan nu testade jag ju då utan något som helst stativ. Det var en gråfuktig novemberdag på enstaka plusgrad och med lite vindpustar när jag testade. För att få någon rimlig chans till skärpa någonstans, så valde jag slutarprioritet på 1/125 s. Denna ljussvaga dag gav det full bländaröppning på 1,8. Med andra ord inget problem att slippa skärpedjup med fokus även i bakgrunden - riktigt kort skärpedjup blev det.
Den första bilden är ett löv som sitter på ett äppelträd. Den andra bilden är ett skrumpnat äpple i golfbollsstorlek på samma träd. Det skrumpna äpplet visar verkligen ser hur litet skärpedjupet är. Makro ger alltid litet skärpedjup, och stor bländaröppning gör det ändå kortare. Jag har inte gjort någon beskärning (av bilderna alltså, trädet är säkert beskuret).
Ingen av dessa två bilder har någon ambition att utvärdera den optiska kvalitén på linsen. Då måste man vara mycket mer noggrann med förutsättningarna. För sådan testning, kolla som sagt in till exempel Christians test. Trots allt tycker särskilt lövet ändå är rätt snyggt.
Linsen levereras med en hållare där man gängar fast linsen. Hållaren har två fjädrande "hakar" med gängspår, som man lätt fäster i det ordinarie objektivet (eller filter som sitter framför). Funkar för 52-67 mm. Förlinsen har 43 mm gänga, för montering i hållaren eller direkt i objektivet. Hållaren är i plast, och möjligen kan jag fundera hur hållbara särskilt de fjädrande hakarna är. Jag får återkomma om 20 år med rapport.
Till linsen följer (självklart) främre och bakre linsskydd. När filtret är monterat i hållaren går det bra att ha det främre linsskyddet på. Men det bakre linsskyddet går inte sätta på när det är monterat i filterhållaren. Jag förstår att det är en liten utmaning att konstruera. Kanske kunde man haft med två bakre skydd, ett som passar när linsen är omonterad och ett annat när det är monterat i hållaren. I alla fall har jag inte kommit på hur man ska kunna skydda linsen i monterat utförande i hållaren, när man inte har det på kameralinsen, och det är lite synd.
Hur som helst, ett bra kameratillbehör som gör det enkelt att ta sig ett makro!
För bägge bilderna gäller:
Objektiv: Nikkor 50 mm, 1.8
Makro förlins: Raynox DCR-250 (8 dioptrier)
Kamera: Nikon D90
Slutarprioritet: 1/125 s
ISO: 200
Apertur: f/1.8
RAW-konvertering och efterbehandling: Corel AfterShot Pro 3
Bilderna är obeskurna
Henrik Hemrin
5 november 2019
Comments powered by CComment