I förra veckan fick jag ett nyhetsbrev som jag prenumerar på från en professionell seriös konstnär.

Nyhetsbrevet denna gång innehöll också en länk till en video som hen har gjort.

Förstår jag, för jag har inte sett filmen.

När jag går till filmen från konstnären som ligger hos företaget Vimeo, ett känt företag som tillhandahåller en videopubliceringsplattform, möts jag av informationen "This video contains mature content. Join vimeo to watch. Already have an account? Log in."

Se skärmbild nedan:

Jag har ett konto hos Vimeo sedan knappt två år. Så jag loggar in. Då kommer jag till en sida där jag möts av denna text: "This video contains mature content. Verify age to watch."

Se skärmbild nedan:

Jag klickar vidare till åldersverifieringen. Då kommer jag till en sida med den här texten:

"Verify your age to continue to Vimeo.

Verification is required and helps keep Vimeo safe
You choose how you want to verify
No one sees or shares your information
Your data is protected with secure encryption.

By clicking the button below, your consent to Persona, our vendor, and its service providers collecting and processing your biometric information to verify your age and prevent fraud in accordance with its Privacy Policy [länkad]. If verification is successful, your information wil be deleted immediately; otherwise, Persona may retain it for up to 7 days from collection. Vimeo's Privacy Policy [länkad] explains how Vimeo may use data it collects for identification and authentification purposes. Begin verifying. "

På sidan finns också en enkel grafik med tre kort som liknar ID-kort samt grafik vid de tre punkterna.

Se skärmbild nedan:

Informationssidan ovan innehåller dessa två länkar till integritetspolicy:

Persona Processor Privacy Policy

Vimeo Privacy Policy

Personas policysida innehåller information om många varianter av vilka data som samlas in för att göra verifieringen, vad som sker i varje enskilt fall går inte att veta. Utifrån informationen från Vimeo innan jag går vidare till verifieringen så framgår det att datat innehåller biometrisk information.

Den biometriska datan enligt Persona handlar om fysiska egenskaper såsom ansiktsgeometrier för att kunna identifiera att det är just jag. De använder olika varianter i olika fall beroende på kund (i detta fall Vimeo). Det kan vara "bara" att de kollar ansiktsgeometrier från ett självporträtt jag skickat till dem som de undersöker och baserar en ungefärlig ålder på. Det kan också vara att de jämför självporträttet med en officiell ID- handling, alltså typ vårt nationella ID-kort.

Normalt ska Persona direkt efter identifiering automatiskt radera all personlig data. Vimeo skriver innan verifieringen startar att datat ska raderas automatiskt om verifieringen lyckas, och annars kan den sparas i upp till sju dagar.

Vidare skriver Vimeo att datan är skyddad med säker kryptering.

För den som följer med en aning om säkerhet och integritet för internet vet att data kan komma på avvägar, även om företaget sjävt inte direkt använder datat för att än syftet. Man måste lita på att Persona verkligen raderar all data och alla kopior direkt eller efter sju dagar. Säker kryptering är också något att ifrågasätta. Det framgår till exempel inte hur krypteringen går till, vilken sorts kryptering. Det är i alla fall helt klart att det inte är jag som håller i krypteringsnycklarna. Jag har inte kontroll över krypteringen. Jag vet inte vilka som har tillgång till nycklarna eller som kan se materialet under processen, hur nycklarna förvaras, vilka inom firman som har tillgång, hur nycklarna kan stjälas osv.

Det är också oklart för mig vad för data som Persona därefter skickar till Vimeo liksom vilken data som Vimeo sparar hos sig. Och samma frågeställningar ovan om nycklar med mera gäller även för data som skickas över till Vimeo från Persona.

Data som aldrig skickas kan aldrig läcka. Data som skickas kan läcka. Data som kan identifiera mig som läcks gör ovanpå allt att någon annan kan utge sig för att vara jag.

I denna artikel går jag inte in på den stora diskussionen och problematiken runt åldersverifiering. Jag nöjer mig nu med att skriva att eventuell åldersverifiering av diverse tjänster på internet är en stor risk för personliga integriteten och säkerheten. Den är också en stor demokratisk risk om t ex människor utesluts från att ta del av nyheter, samtala o s v för att de inte har åldern inne för att vara del av demokratin.

Åter till denna video. Jag går alltså inte vidare med att genomför åldersverifieringen hos Vimeo genom Persona, jag klickar inte på Begin verifying, utan jag loggar ut. Så jag vet inte vad som händer härnäst. Det betyder också att jag inte får se videon.

Uppdatering 30 juni 2026:

Resten av artikeln nedan har jag modifierat efter att jag haft kontakt med konstnären i fråga som har gett mig bakgrundsfakta. Informationen styrker det som jag skrev från början, men kan nu formuleras enklare och inte så spekulativt.

Det är Vimeo som gjort klassifieringen av innehållet som "mature content" och det är ingen spärr som konstnären kan ändra. Det var inte konstnärens tanke att det skulle vara krångligt att se filmen för nyhetsbrevets läsare.

Som jag kan ana av förhandsbilden av videon så består videon av ett konstobjekt skapat i naturmaterial föreställande en människa utan kläder som ligger på magen och på kroppen finns växtlighet som också är skapad av naturmaterial. I videon växer växtligheten. Den lilla filmen är alltså mindre vuxeninnehåll än en staty på stan som föreställer en naken människa.

Jag behöver varken registrera mig eller visa min legitimation för att gå en sväng på stan för att titta på statyer. Kanske det framöver kommer förändras när det blir allt fler kameror på stan och ifall de tillåts börja med aktiv anisktisigenkänning, så att de vet att det är jag automatiskt. Men idag finns det ännu ett mått av anonymitet när jag rör mig i samhället. Det vill jag också ha på internet.

Den här åldersverifieringen som Vimeo infört för visst innehåll kan ge en bild och försmak av hur mer kan bli på internet när nu Sverige, EU och många länder har infört eller diskuterar införande av åldersgräns för sociala medier med mera.

Henrik Hemrin

29 juni 2026

30 juni: uppdatering efter att konstnären gett mig information, se datumstämpel i texten för info om var uppdateringen börjar.

Artikeln återskapad 6 augusti 2026.  

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 06 augusti 2026

Senast uppdaterad 06 augusti 2026

• Privacy and Security

Några ord om den gröna omställningen, om klimatförändringen, om miljöförstöring. Det talas mycket om detta. Även om det talats mindre om det i Sverige på senaste åren och också mer ifrågasättande om hur mycket vi ska göra.

Som jag tolkar debatten så är det i grunden att vi i Sverige under och efter den gröna omställningen ska kunna leva ungefär som vi gjort innan i Sverige. Genom till exempel att byta till fossilfria bränslen i motorfordon, genom återvinning och genom återbruk. Och i och för sig gärna använda lite mindre vatten med mera.

Hur vi tänker att de som lever fattigt i världen idag ska leva efter den gröna omställningen vet jag inte riktigt vad vi tänker om.

Så i den gröna omställningen diskuterar vi bara möjligen i udda kretsar att använda mindre resurser utan ett mantra är att vi behöver mer el.

För olika saker i den gröna omställningen såväl som för andra elektriska saker använder vi sedan länge sällsynta jordartsmetaller och behovet för dessa grundämnen förväntas öka kraftigt.

Kina är mycket stora på allt från gruvor via förädling till färdiga produkter med dessa grundämnen. Utvinningen som sker i Kina är i princip omöjliga för fristående journalister eller forskare att granska. Även i Myanmar sker utvinning med Kina som intressent och är inte direkt lättare att granska av oberoende att granska. Spår av verksamheten syns gemensamma floder när vattnet flutit vidare till Thailand. Som alltså ingår i produkter för ett grönare Sverige och värld.

Sveriges radios Radiokorrespondenterna Kina hade häromveckan titeln Smutsiga sanningen bakom Kinas övertag i råvaruracet där detta tas upp. Ett lyssningstips!

Att vi ska ställa om för miljön och klimatförändringarnas skull är viktigt. Men det är läskigt att omställningen i sig kan vara väldigt miljöskadlig för både flora och fauna, inklusive människor. Och att mycket av det läskiga sker bakom lyckta dörrar, i länder där insynen är ytterligt begränsad.

Kan vi göra en grönare grön omställning och leva liknande vi gör idag eller vad innebär den i så fall för vårt dagliga liv?

Henrik Hemrin

10 juni 2026

Artikeln återskapad 6 augusti 2026. 

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 06 augusti 2026

Senast uppdaterad 06 augusti 2026

• Klimat miljö - climate environmental
• Sustainability

Blåsugor

Svenska Botaniska Föreningen har utsett blåsuga till årets växt.

Fotot ovan visar vad jag vet just blåsugor som jag fotograferade i Agnaryd i Småland för två veckor sedan.

Henrik Hemrin

5 juni 2026

Artikeln återskapad 6 augusti 2026. 

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 06 augusti 2026

Senast uppdaterad 06 augusti 2026

• Natur

För några dagar sedan avslutade jag min läsning av boken "Vi kan inte resa från barnen. Svenskarna i kolonialväldets Kongo", av Kolbjörn Guwallius. Boken är nyutkommen i april 2026.

Det här är en bra bok.

Boken handlar om Svenska Missionsförbundets tidiga missionsarbete i Kongo runt sekelskiftet mellan 18- och 1900-talen samtidigt som den är en släkthistoria.

I bokens centrum står Per Olof och Elna Wirén. De var föräldrarna till författarens mormor. Denna relation redovisas klart och tydligt i boken. Detta innebär att författaren har tillgång till material, personer och traderad information som är unik gentemot vad som är tillgängligt för en mer utomstående författare. Samtidigt är det förstås en risk att det medvetet och omedvetet påverkar vad författaren tänker och skriver.

Per Olof och Elna verkade som missionärer för Svenska Missionsförbundet. Jag använder här ordet missionär genomgående oavsett vad de och andra hade för titlar. Svenska Missionsförbundet bytte senare namn till Svenska Missionskyrkan och är numera en del av Equmeniakyrkan, som bildades tillsammans med Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige. Under bildarprocessen av Equmeniakyrkan användes under några år Gemensam framtid som arbetsnamn innan namnet blev Equmeniakyrkan.

Boken börjar med släkthistoria för tiden innan de reser till Kongo (första resan är det bara Per Olof som reser) och slutdelen av boken berättar om släkthistorian efter att Per Olof och Elna verkat i Kongo och en bra bit framåt i tiden. I slutdelen finns också nutid om Equmeniakyrkan och dess samarbetskyrkor i båda Kongo och annorstädes liksom nutida reflektion över den tidiga missionen.

Utifrån vad och hur Kolbjörn skriver så är min förståelse att han själv inte har någon egen aktiv relation till Equmeniakyrkan eller med dess föregångare. Eftersom Svenska Missionsförbundet och kristen mission är så centralt för hela boken så saknar jag att författarens ställning på ett tydligt vis redovisas på liknande vis som görs med släktrelationen till huvudpersonerna.

Jag själv har ingen relation till huvudpersonerna. Däremot har jag en personlig relation till Equmeniakyrkan och de tidigare Svenska Missionsförbundet och Svenska Missionskyrkan. Jag har ingen relation till verksamheten i Kongo mer än den normala relation som man har genom att vara aktiv i kyrkan och dess ungdomsföreningar.

Som en löpsedel har boken efter förordet en upptakt i kapitlet "En massaker", innan bokens första riktiga kapitel. Massakern handlar om Kongostaten som i natten startade eldgivning mot några närliggande byar, något som missionsstationen med Per Olof och Elna var medveten om och även varit delaktiga i för att det kom att ske. Mycket mer om massakern och dess förhistoria kommer senare i boken. Kolbjörn skriver att stora delar av Per Olofs, Elnas och missionsstationens roll i massakern liksom om delar av förhistorien varit okända för såväl deras släkt som Svenska Missionsförbundet. Detta är en av bokens huvudpunkter och beskriver mörka, hemska, oförrätter som missionärerna gör mot befolkningen.

Författaren är kritisk till att missionärerna vill tvinga på invånarna sin egna tro. Jag tycker inte det i sig är konstigt att missionärerna vill dela sin tro, men formerna kan kritiseras. Kristendomen är en missionerande religion, alltså en religion som vill sprida sin tro till alla. Svenska Missionsförbundet är en del av den svenska frikyrkorörelsen, sprunget ur att i frihet utöva sin kristna tro, fri från den då statsknutna Svenska kyrkan. Redan i förbundets namn ljuder den missionerande tonen tydligt. Länge användes i Svenska Missionsförbundet begreppen Yttre missionen och Inre missionen där Yttre är det utanför Sverige och Inre rörde missionen i Sverige. Ja, faktiskt även den här veckan använder den Equmeniakyrkan närstående tidningen Sändaren i sin podd begreppet yttre och inre missionen. Länge var Annandag jul en stor högtid för att fira Yttre missionen genom att samla in stora kollekter och gärna med besök av någon missionär. Ämnet är aktivt även idag men inte knutet på det viset till just Annandag jul. Så drivet som Svenska Missionsförbundet och dess missionärer hade att gå ut och berätta vad de sett och hört till människor både när och fjärran var naturligt. Idag är den yttre missionen formad som ett samarbete med de lokala kyrkorna utifrån deras önskemål. Formerna hur missionen skett och sker är värt att diskutera. Jag tror inte att det på tiden för bokens verksamhet förekom religionsdialog på liknande vis som det skett på senare tid såsom dialog mellan kristna och muslimer. En annan aspekt värd att ta med är hur lätt det är att blanda samman vad som är ens egna kultur och vad som är tro och religion; livets olika delar går gärna ihop i ett och det är lätt att när man ska berätta om sin tro att också andra aspekter kommer med. Samtidigt påverkar och formar förstås tron i hur man ser och agerar i olika aspekter (Något som för övrigt är föremål för diskussion i den också nya och aktuella boken Makten och det heliga av Joel Halldorf). Så hur mission drevs och drivs är rimligt att diskutera och kritisera.

Andra kritiska aspekter i boken rör rasism liksom i vilken grad missionärer och förbundet både blundade och samarbetade med kolonisatörerna, i bokens fall främst Belgien inklusive när Kongo var kung Leopolds egna koloni och Frankrike, i de bägge Kongostaterna.

Ett annat område som är återkommande är det som syns redan i bokens titel, hur barn till missionärer blev lämnade ensamma hemma i Sverige under flera år och hur man med vetskapen om detta liksom det farliga med att resa ut ändå utökade barnaskaran. Här fanns också Svenska missionsförbundets tryck och förväntan att åka ut igen. Allt detta när dödligheten bland missionärer var mycket stor.

Allt i boken är inte kritik mot missionsarbetarna och missionen. Men de är viktiga delar av boken och högst relevanta att lära sig om. Boken innehåller också mycket skildringar av resorna och livet på missionsfältet.

Boken är skriven i en berättarstil med dramaturgi som för handlingen framåt snarare än  som en akademisk rapport. Samtidigt är den välförsedd med noter och andra referenser. I förordet skriver författaren att han uteslutit berättelser som han inte kunnat verifiera och menar att det som står i boken med stor sannolikhet är vad som faktiskt skett.

Boken har många fotografier. Många av bilderna är bra i tryck men en del kunde bli bättre i upplösning, kontrast och ljushet med bättre anpassat papper. Boken är ändå tryckt på fint papper. Boken har mängder av referenser och källhänvisningar. Dessa hade gärna fått vara tryckta med något större font.

Jag har inte läst något av Kolbjörn Guwallius tidigare. Jag hörde talas om boken genom att jag följer honom på sociala medier. Han finns även på fler sociala medier än Mastodon, bl a Bluesky, och man kan brygga mellan Bluesky och Mastodon med mera inom Fediverse.

Jag har gjort många understrykningar i boken med min blyertspenna. Om ämnen som historia, mission, diakoni, religion, kolonialism, Kongo, Sverige och Svenska Missionsförbundet intresserar dig så föreslår jag boken för din läsning.

Henrik Hemrin

4 juni 2026

Artikeln återskapad 6 augusti 2026.  

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 06 augusti 2026

Senast uppdaterad 08 september 2026

• Böcker - Books
• Religion och filosofi

I förrgår var jag ute och gick i skogen under en timme eller två. Jag gick i ett område jag inte gått i på länge för att se om stormen Dave i påskas skördat några träd och om jag kan se några färska spår av granbarkborren på både stående och eventuella nyfallna. Samtidigt ville jag allmänt se hur detta skogsområde ser ut, liksom naturupplevelsen i sig och nyttan och glädjen i att röra på kroppen.

Vandringen och alla bilder här är tagna inom ett område som är som längst drygt 500 m och som bredast 120 m och en area på uppskattningsvis under 5 hektar.

Det är inget märkligt med denna skogspromenad utan egentligen en alldeles vanlig promenad som otaliga människor gör i olika skogar och andra miljöer. Och inget märkligt som hände. Det var en solig och vacker dag med mängder av fågelkvitter.

Jag hade bara med mig mobilkameran på promenaden. Det är egentligen en bra kamera, men jag är mer van vid att använda en kamera med sökare, avtryckare och andra reglage. Eftersom skogen i samma motiv har stora skillnader i ljus så valde jag att fotografera i HDR-läge, High Dynamic Range. För min kamera innebär det att tre bilder tas efter varandra med olika exponeringar och läggs samman i en bild. Jag tänkte inte på att det också innebär att bilden sparas i jpg-format och inte raw-format (dng i denna kamera), vilket gör att jag blir mer begränsad i vad jag kan göra i bildframkallning i datorn. Programvaran jag använt för att ta bilderna är OpenCamera (fri med öppen källkod) och mobilen är en Fairphone 6 med operativsystemet Iodé. Iodé är baserat på Android Open Source Platform, AOSP. På AOSP så har Lineage OS byggt ett mer komplett Android-operativsystem och därpå har Iodé byggt sin variant av operativsystem. Allt detta är byggt med fri och öppen källkod med så lite som möjligt av Googles stängda mjukvara av produkter. En del annan stängd firmware används nog också. En nackdel med att jag har Iodé och inte Fairphones egna Android är att kamerans alla funktioner inklusive upplösning inte är åtkomligt i dagsläget. Innan jag publicerat bilderna har jag pillat lite på dem: ändrat ljus, mörker, mättnad osv, beskurit och minskat filerna med RawTherapee, också det en fri programvara med öppen källkod. Det går bra att högerklicka på bilder och öppna större i nytt fönster.

Jag börjar min skogsvandring med att gå till ett litet område som gallrades 2022 där jag följde stickvägen som skogsmaskinerna använt. Andra delar av skogsområdet som jag går igenom är längre sedan de hade någon skoglig aktivitet. Stickvägen innebär att en "väg" huggits upp där det ligger rester av gamla grenar som maskinerna kört på för att minska påverkan på markvegetationen. Det är alltså inte en väg i vardaglig mening.

När jag kommit en liten bit skymtar och hör jag ett djur en bit bort i dunklet och skymt av träd. Något mörkbrunt-grått djur. Jag såg inte mycket av det och bara enstaka sekunder. Om det var en mindre älg, vildsvin, rådjur eller annat törs jag inte säga. Men jag är rätt säker på att det var ett djur jag såg. Djuret märkte förstås mig och försvann och sågs inte mer. Jag tänker på att det är skönt att det är ganska riskfritt att röra sig i svensk natur. Det finns egentligen inget rovdjur med möjlighet att anfalla, som ser människan och tänker döda och äta. Så jag kunde fortsätta min vandring i förvissning om att så länge jag inte överraskar ett djur så håller det sig undan.

Apropå djuret som jag skymtade i början av promenaden så stötte jag sedan på detta kranium, eller vad det nu är för skelettdel. Jag vet inte vilket djurslag det är, kanske du vet.

Att gå i en skog som denna är ingen snabb vandring. Skog enligt SO (Svensk ordbok); Svensk ordbok: större område som är (tätt) bevuxet med träd vilt el. planterat. Det är oklart för mig hur de flesta träden i just de skogsområden jag gick i denna dag har vuxit, om de har planterats eller vuxit naturligt från frön med mera. Men nog har skogen varit brukad, det är ingen urskog som varit obrukad i tusentals år eller ens hundratals år.

I debatten så kallas ibland en skog som denna inte för skog utan för trädodling, trädplantage med mera och inte för skog. När vi brukar skogen, hugger ner träd, så förstör det liv i skogens flora och fauna. Det är inget jag ifrågasätter. Inte heller ifrågasätter jag att det är ett problem för flora och fauna med stora trakthyggesbruk även om de samtidigt kan gynna annan flora och fauna utöver den nytta vi har av träden vi tar ut. Jag liksom många andra av oss ca 300 000 som är direkt enskilda ägare av privat skogsmark är intresserade och vill vårda jorden. Runt hälften av produktiva skogsmarken ägs av oss enskilda skogsägare, och förmodligen är nog i stort alla vuxna i landet indirekta ägare genom aktier, fonder, pensionsfonder, Svenska kyrkan, stiftelser osv i den andra hälften av den produktiva skogsmarken.

Även om juridiska ordet är att jag äger skogsmarken så tänker jag på det som att jag förvaltar den; nu är min stund på jorden och en del av denna stund är det jag som förvaltar denna mark.

Det är klurigt att bunta ihop allt som det lätt blir i debatten. Trakthyggesbruk dvs kalhyggen är idag ofta inte rena kalhyggen utan det finns fortfarande träd och högstubbar kvar. I definitionen från Skogsstyrelsen av hyggesfritt skogsbruk är ett kriterium att den öppna ytan får vara högst 0,25 hektar, alltså 50 x 50 m. Hugger man större än 50 x 50 m så är det ett kalhygge. Så trakthyggesbruk är otroligt stort varierande i storlek men buntas ihop. Hyggesfritt är också ett samlingsnamn för många olika varianter. Jag läser och lyssnar på kunskap om olika bruksmetoder, trädslag osv och jag tycker det är komplext vad som är bra för miljön där det samtidigt är önskvärt att kunna använda en del virke till samhällsanvändan. Sedan har man förstås delar av produktionsskogen som inte brukas, som man rent naturskyddar; NO och NS; naturvård orörd respektive naturvård skötsel.

I sammanhanget tänker jag också på all skog vi kalhugger för att bygga vägar, logistikcenter, industrier, köpcentrum mm. Utanför Växjö, mitt emot flygplatsen, skapas Nylanda, ett jätteområde för industri och handel med mera. Nylanda är ett område där skogen verkligen har kalhuggits och markskiktet är borttaget. Jag minns området som skog och en brukad mark, landsbygd. Där är det inte mycket biologisk mångfald kvar. För att inte tala om att eventuell möjlighet till återvätning om det fanns lämplig torvmark där så är den torvmarken borta. Nu är det ett markröjt kalhygge på 140 hektar avsett som "verksamhetsområde". Jag minns det som att en eller förmodligen flera gårdar köptes upp för denna exploatering. Men för närmare faktabakgrund behöver källor läsas bättre än vad jag gör nu. Wikipedia har en kortfattad artikel om Nylanda och där finns också en länk till Hovs Mark & maskin som skriver om projektet de är involverade i där det bland annat finns en flygbild där man får en aning om hur stort område som är "röjt". 

När jag tänker på att vi exploaterar mark så tänker jag på att jag vill leva i ett Sverige som har öppna hjärtan, som inte bygger murar och som säger välkommen till främlingen. Likt Woody Guthrie skrev i sin sång This Land is Your Land, som finns i svenska versioner av Ingemar Olsson och Mikael Wiehe. Människor tar förstås mark i anspråk, fler människor betyder mer mark exploateras. Men däremot kanske kan vi vara lite mer modesta i hur vi var och en lever, hur mycket av jordens resurser vi var och en tar i anspråk och slösar med.

Åter till min vandring i skogen i förrgår.

Efter bilden på resterna av ett avlidet djur så en bild med någorlunda färskt spår från ett levande djur. Det är inte min skit!

På djurtemat så ser jag här och där i skogen uppbökad mark. Jag tror med min begränsade fauna-kunskap att det är vildsvin som bökat här. Har du bättre vetande, berätta gärna bekräftande eller vad det annars är.

Visst är det en vacker trädstam, det fallna krokiga trädet utan bark under förmultning?

Här är ett avsnitt i skogen med lite fuktigare terräng där dessa träd förmodligen fallit i någon blåst för flera år sedan. Ena stunden när jag går i skogen är det brant uppför eller nerför, där marken är torr. Nästa stund låglänt där jag får gå stora omvägar för att inte fastna i blöt mark. Det är inte bara risken att bli blöt om fötterna över kängornas skaft utan risken för att verkligen fastna och inte komma loss.

Här är jag vid en ljusare passage i skogen. Med min okunskap undrar jag vad det är för träd med nyutspruckna löv och vita prickar på stammen. Kan det vara en avenbok (som inte är släkt med vanlig bok)? Eller är det en vanlig bok? Eller något annat trädslag? Vad säger du som har kunskap?

Som sagt, ibland är det fuktig mark, ibland kuperad terräng. Och även när det är vanlig terräng så är det inte bara stock utan även sten man får hålla koll på. Det finns mycket sten i skogen. Det är inte undra på att det finns så mycket stengärdsgård inte minst i Småland med tanke på hur mycket sten det finns i skogen. Vilket otroligt arbete tidigare generationer la ner på att flytta sten för att göra mark odlingsbar. Och vilket otroligt arbete att gräva diken för odlingsmark och skogsmark.

Till stor del promenerade jag utmed gränsen mellan fastigheter. Här och var i skogen syns fortfarande resterna av gamla stolpar med taggtråd, här är en av dem. Jag tror den här taggtråden som går i gränsen sattes upp som senast i mitten av 1940-talet, troligen lite tidigare. Så det är inte orimligt att tro att det är ett hantverk gjort för 80-100 år sedan. Plaststolpen som också markerar gränsen är av betydligt nyare datum, troligen uppsatt på 1970-80-talen, alltså för bara 40-50 år sedan. Kanske jag var med mina föräldrar när just denna sattes upp. Tittar man noga i bilden syns två till röda gränsstolpar längre bort i bilden i linje med varandra. Jag minns som barn att det var lite otäckt med gammal taggtråd på olika ställen i skogen längs gränsen. Redan då för 50 år sedan var taggtråden gammal och delvis osynlig.

Den här granen har det blött om fötterna! Som sagt, här finns en hel del fuktig terräng där man får gå försiktigt och med omvägar för att ta sig fram.

Det finns på delar av fastigheten många diken för att torka upp marken för odling, djur och skog. Samtidigt finns det fuktiga områden kvar. Och en del utdikad mark är nog mer eller mindre igenvuxen. På just den här fastigheten så är det idag varken odling eller djur utan mer har fått bli skogsmark. Men det är nära till odlad mark och jag kan se kor på bete 100-talet meter bort i samma terräng.

Idag talas det mycket om återvätning. Bland annat finns det genom Skogsstyrelsen möjlighet att teckna avtal om återvätning. Som jag förstår forskningsläget från läsning och webbföreläsningar, inte minst genom Skogsstyrelsen, så är återvätning på lämplig torvmark väldigt bra för att minska koldioxiden i luften, trots att det ökar metangasutsläppen och minskar växtligheten för träd i den fuktigare marken. Metangasen är inte bra, men den ska vara kortlivad jämfört med koldioxiden har jag lärt mig.

Återvätning är problematiskt för att det kraftigt minskar möjligheten för träd att växa där. Men som jag förstår det, på vissa marker är summan ändå bättre att återväta utifrån växthuseffekten. Sedan finns det förstås andra aspekter som gör att mark som från den aspekten är lämplig återvätning inte är lämplig eller önskvärd att återväta av andra skäl.

Men det är bara viss torvmark som är positiv att återväta ur växthusperspektiv. Enkelt kan man säga att chansen att marken är lämplig är större ju längre söderut i Sverige den är. Torvkartan hos Skogsstyrelsen visar var det finns torvmark, torv som alltså är en startpunkt för att fundera på återvätning. Torvkartans grundinställning är 30 cm torvdjup, som är grunddefinitionen av torvmark.

Återvätningen ska avbryta att torven bryts ner genom att den hålls fuktig. Återvätning betyder inte att det blir sjö utan vattnet ligger fortfarande under marknivå. Ska man göra avtal om återvätning så görs avtalet på 50 år. Förutom om marken alls är lämplig för återvätning och även om markägaren själv är intresserad så kan det ändå vara omöjligt eller olämpligt eftersom det påverkar vägar, järnvägar, hus, åker och annan mark på omrkringliggande fastigheter. Kanske det finns någon hektar på min mark som skulle vara lämplig för återvätning, vi får se. Kanske det potentiellt intressanta redan blivit naturligt återvätt genom att diken inte rensats. Det är inga stora ersättningar man får i det engångsbelopp som då betalas ut för ett avtal på 50 år. Det är ju förstås också en känslomässig sak att förstöra det som människor med handkraft för 100 år sedan med stor möda grävde.

Tre (av fler) av de andra artiklarna jag skrivit här på min hemsida om skogen, dikning och återvätning:

• Kanalen i den blå timmen (jag gillar personligen mitt foto i artikeln och hur jag framkallat det)
• Solens sista strålar över en vinterväg i skogen (också fotot jag tagit för den här artikeln är jag personligen nöjd med)
• Mosse i vått eller torrt

Den här björken får också vara värd för ett antal svampar. Den som vet, får gärna berätta vad det är för något.

Jag kan också tipsa om boken Skyddsvärd skog. Naturvårdsarter och andra kriterier för naturvärdesbedömning, utgiven av Skogsstyrelsen. Det är en fantastiskt vacker bok med mängder av foton och fakta om floran i skogen, på närmare 600 sidor.

En annan bok jag vill tipsa om är Våra skogsträd, också utgiven av Skogsstyrelsen. Den boken är mer som ett häfte på 50-talet sidor.

Det finns många fler bra böcker att köpa från Skogsstyrelsen i deras webbaffär, men jag nöjer mig med dessa två tips idag. Det är böcker som är bra för den skogsnaturintresserade vare sig man har egen skog eller inte. Sen finns det förstås många andra som ger ut skogsrelaterade böcker av allehanda slag.

Avslutningsvis ett foto på en gran som har en böj. Marken är av det lite fuktigare slaget. Det ser ut som den fått ge vika delvis för någon blåst eller liknande där roten delvis har gett sig och lutar åt vänster i bilden. Men trädet överlevde och strävar mot ljuset, mot solen och kompenserar sin rotlutning med att böja sig upp mot ljuset och därav denna böj på stammen. Så förstår i alla fall jag det.

Henrik Hemrin

24 maj 2026

Artikeln återskapad 6 augusti 2026. 

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 06 augusti 2026

Senast uppdaterad 06 augusti 2026

• Foto - Photos
• Klimat miljö - climate environmental
• Sustainability
• Fotografering - Photography
• RawTherapee
• Natur

Förra veckan tog jag en promenad på landet i Småland runt några byar. Jag träffade på dessa nötkreatur i solen denna kyliga vårdag.

Visst är det en pastoral stämning i bilden.

Det är samtidigt komplicerat med boskapsdjur. Vi ska äta begränsat med kött och inte minst nötkött och mejeriprodukter för vår hälsa. Men en viss mängd kött tycks samtidigt vara nyttigt för oss. Det är också energiineffektivt att vi går omvägen via kött i stället för att äta vegetariskt. Metangasen som nötkreaturen släpper ut ses också som ett problem. Samtidigt gör djuren nytta i form av gödsel som är till gagn för växtodling och deras betande är bra för biologisk mångfald. Vi har ju t ex inte visenter allmänt i Sveriges natur. Vi har också haft nötkreatur och annat boskap i oändligt med år som en naturlig del i människans liv. Det finns många sidor på myntet.

Med dessa tankar, njut samtidigt över landskapet med dessa nötkreatur, hagen, sjön, det lilla röda huset och en skymt av byvägen i förgrunden.

Henrik Hemrin

15 april 2026

Artikeln återskapad 5 augusti 2026.

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 05 augusti 2026

Senast uppdaterad 05 augusti 2026

• Foto - Photos
• Klimat miljö - climate environmental
• Natur

Ett gäng trappsteg upp i tornet ger överblick och utsikt. Denna utsikt ger också tid för insikt även för mig som har utsikten.

Henrik Hemrin

7 maj 2026

Artikeln återskapad 5 augusti 2026.

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 05 augusti 2026

Senast uppdaterad 05 augusti 2026

• Foto - Photos
• Natur

I helgen betraktade jag Mellansjön en stund. Det var på kvällen vid 20-tiden. Fotot ovan är också från Mellansjön, men från ett annat tillfälle någon dag tidigare. 

Vattennivån i de tre sjöarna Mexarpasjön, Mellansjön och Stenshultasjön sänktes mellan 1846-1856 med 1,25 m för att få större areal av slåtter- och betesmark. Snöfattiga vintrar och varmare klimat har på senare år sänkt vattennivån ännu mer. Sjöarna ligger i gränslandet mellan socknarna Mistelås, Hjortsberga och Slätthög. Detta och mycket mer om fågeltornet i Mexarp skriver Kenneth Junerup om i Värendsbygder 2019.

Det var djuren ganska långt bort i sjön som fångade min nyfikenhet och fick mig att ta fram fältkikaren. Det var två älgar. Med min mycket begränsade kunskap tror jag det var en älgko med fjolårskalv. Älgkon stod i stort helt blick stilla riktad mot mig. Bildörrar hade öppnats och stängts tidigare och kan mycket väl fångat dess uppmärksamhet långt innan jag gick mot sjökanten. Kalven rörde sig däremot en del och som jag uppfattade sökte den sig då och då efter kons mjölk. Jag förmodar att älgarna såg mig och vi betraktade förmodligen varandra på betryggande avstånd.

Lite till vänster om älgarna vid lite öppet vatten såg jag ett litet fyrbent djur som rörde sig. Litet, alltså sådär en halvmeter långt. Men avståndet var för stort för att avgöra vad det det var. Någon trana har jag för mig att jag också hörde och kanske kunde ana. Och förstås hördes andra fåglar.

En stund tidigare på kvällen någon kilometer bort hörde jag gökens hoande.

Detta var kvällen efter Fågelsångsnatten i Sveriges radio P1.

Henrik Hemrin

11 maj 2026

Artikeln återskapad 4 augusti 2026

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 04 augusti 2026

Senast uppdaterad 04 augusti 2026

• Natur

För några dagar sedan såg jag en strandskata på en gräsplätt i Växjö när jag cyklade förbi.

På västkusten är det vad jag hört en vanlig fågel. Men i inlandets Växjö är den inte alls så vanlig, även om jag såg en i samma stad för två år sedan. Riktiga fågelskådare ser den kanske oftare.

Jag undrar vad som fört den till denna urbana gräsmatta långt från strandlivet, även om det finns insjöar på några km avstånd.

Henrik Hemrin

17 maj 2026

Artikeln återskapad 4 augusti 2026

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 04 augusti 2026

Senast uppdaterad 04 augusti 2026

• Natur

Igår tittade jag efter vad jag hade för innehåll i en gammal mp3-spelare. Där fanns bland annat CD-skivan "För dom vi skickar tillbaks" som jag hade rippat, alltså gjort om från CD-format till mp3 som passar för just mp3-spelare. Jag köpte CDn strax efter att den kom ut.

2005 gavs samlingsskivan "För dom vi skickar tillbaks" ut till stöd för gömda flyktingar.

I pressmeddelandet 2005-09-05 från Mikael Wiehes hemsida berättas att skivan genererat ett överskott på drygt 300 000 kr till gömda flyktingar. Vidare berättas om kommande demonstrationer för flyktingamnesti och vid demonstrationen i Göteborg överlämnas då 300 000 kronor till Nätverket Ingen Människa Är Illegal som arbetar direkt med gömda asylsökande.

2005 behövdes engagemang för medmänniskan.

2026 behövs det också engagemang medmänniskan.

Du och jag; vi. Vi kan tillsammans.

CDn För dom vi skickar tillbaks har den här låtlistan, så som den ser ut från filhanteraren i min rippade version i mp3-spelaren:

• Allan Edwall- Trevligt att se dig.MP3
• Anna Ternheim- I say no.MP3
• David Sandström overdrive- Hail Sweden.MP3
• Division of Laura Lee- Breathe, breathe.MP3
• Jaqee- Headfall.MP3
• Laleh- Invisible.MP3
• Magnus Johansson- För dom vi skickar tillbaks.MP3
• Menteroja- Say no more.MP3
• Mikael Wiehe- Alisoman Hristov.MP3
• Prosperous & Digdat- Theorists.MP3
• Regina Lund- Courage.MP3
• Roger Karlsson- Salt i mina sår.MP3
• Satirnine- Cut loose.MP3
• Staffan Hellstrand- Romeo i Stocksund.MP3
• Stefan Sundström- Om jag kommer opp till Jesus.MP3
• Svenska Akademien- CTRL + ALT + DEL.MP3
• The (international) noise conspiracy- Like a landslide.MP3
• Timbuktu & prompe- Airforce one.MP3
• Tomas Andreasson Wij- Sommaren -77.MP3
• Troublemakers- För mycket av allt.MP3

Henrik Hemrin

6 maj 2026

Artikeln återskapad 4 augusti 2026

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 04 augusti 2026

Senast uppdaterad 04 augusti 2026

• Politik