Jag har läst boken HongKong RIP av Simona Mohamsson [foto: Henrik Hemrin]

HongKong RIP, av Simona Mohamsson.

Boken HongKong RIP, utgiven av Silc förlag, är en purfärsk bok som kom ut i juni om utvecklingen i HongKong de senaste åren. Som vanligt är det här jag skriver lite fritt skrivande om funderingar efter att ha läst boken, snarare än en recension.

Vem är Simona?, som skrivit boken funderade jag. Framför allt när jag läser icke-romaner, såsom denna, så vill jag gärna ha lite kläm på vem författaren är. När jag börjar läsningen så startar den med ett förord av Birgitta Ohlsson, känd framför allt som riksdagsledamot och EU- och demokratminister i tidigare regering företrädandes Folkpartiet/Liberalerna. Birgitta är ett väl bekant namn och förtroendeingivande för mig, så det känns bra för mig för att få förtroende för bokens författare. Jag läser på baksidan att Simona bland annat är politiker och har varit vice förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet. Jag lägger till henne bland de jag följer på Twitter.

Boken är i pocket och skriven med puttenutteliten fontstorlek. Jag kanske behöver fundera på att införskaffa läsglasögon, men hade i alla fall gärna sett ett lite större typsnitt för behagligare läsning (även om ämnet är allt annat än behagligt) även i lite svagare belysning.

Kapitelindelning bygger i stort på årtal, med framtida 2047 först, sedan 2021 och fortsatt vissa år bakåt i tiden. Kapitelåren syftar på olika skeendens tidpunkter medan samtalen kan vara gjorda vid annan tidpunkt, som jag förstår det. Boken bygger i stora delar på samtal med olika demokratiarbetare i och från HongKong. En del namngivna, andra anonymiserade. Ibland har jag lite svårt att hänga med i detaljerna i samtalen. På det hela blir det en bra genomgång och uppfriskning av mitt minne av nyhetsflödet under de senaste åren. Och den negativa riktningen på utvecklingen för HongKong, och att det blivit farligt i HongKong att uttrycka sin åsikt.

I det första kapitlet, 2047 - Lånat utrymme, står det: "Xi styr kommunistpartiet och den kinesiska statsapparaten med järnhand. Därför är det inte svårt att föreställa sig sårbarheten Kina står inför vid hans frånvaro."

Kina är helt klart i min bedömning en diktatur. Även om det finns fler partier än CCP (kommunistpartiet) så är det omöjligt att se landet som något annat än en odemokratisk diktatur. En tydlig trend de senaste åren är att Xi Jinping har knutit mer av makten till sig och gjort det möjligt för sig att sitta kvar så länge han lever. Det gör att Kina inte bara är en diktatur, utan också går i riktningen att ledas av en diktator. Det här gör att beslut som ledaren tar än mer kan vara för att främja och skydda sig själv snarare än vad den lite bredare diktaturledningen vill. Både en diktaturledning och naturligtvis en diktator måste förstås ha tillräckligt med människor runt om i landet i ledande ställning som stödjer dem, liksom tillräckligt med folk som gör det. Ekonomisk utveckling tycks vara ett recept man går på för att göra tillräckligt många tillräckligt nöjda med ledningen och styrelseskicket.

Kapitlet 2021 - Var vatten ställer frågan och möjliga svaret: "Varför går Peking så hårt fram när deras agerande genererar så pass stor pushback från resen av världen? En förklaring kan vara att det finns en klyfta mellan Kinas nationella intressen och dess ledares, Xi Jinpings, personliga ambitioner."

Kapitlet 2015 - Det fria ordets död har Gui Minhai i centrum, och generellt om fria ordet, poeter, och hoppet som fanns om en positiv frihetsutveckling i Kina. Kapitlet är i stora delar ett samtal med Magnus Fiskesjö, och om regimen säger han: "Det verkar tyvärr som att den här regimen måste falla eller försvinna för att det ska bli någon riktig ändring. Det är inte helt otänkbart att den gör det. Ett tecken på att det skulle kunna hända är oenigheten inom kommunistpartiets elit där det finns de som är missnöjda med Xi Jinping."

I samtalet med två demokratiaktivister, i kapitlet 2021 - Var vatten, säger de: "Nu när vi bor i Sverige är det enklare att få perspektiv. Vi förstår att den enda räddningen för hongkongare är att se till att hela Kinas kommunistparti faller och det kan inte hongkongare göra ensamma."

Jag tycker i alla fall att utvecklingen i HongKong är verkligt oroande. Och att avtalet som skulle gälla i 50 år när britterna lämnade över HongKong till Kina har brutits.

Just nu i dagarna jag läser boken så är asylbehov uppe på bordet, och Simona har skrivit artikeln Aktivist från Hongkong i fara efter ha nekats uppehållstillstånd i Sverige.

Och Joe Biden har just meddelat att ge ett allmänt uppskov till alla HongKongare att stanna i 18 månader i USA; som Reuters skriver om i artikeln Biden offers 'safe haven' to Hong Kong residents in U.S. after China crackdown.

Bokens syfte är att lära om HongKongs situation och få oss att bli medvetna och göra det vi kan för att stödja en utveckling för demokrati och mänskliga rättigheter för HongKong, som Birgitta sammanfattar med sin avslutning av förordet: "HongKongs sak är vår."

Jag poängterar: Jag har inget emot Kina och kineser (och här räknar jag in alla, vare sig man räknar sig som han, uigur eller annat), absolut inte. Det jag vänder mig mot är att det är en diktatur som på olika sätt hindrar kineserna liksom Hongkongare att leva i frihet med demokrati och mänskliga rättigheter.

Slutligen vill jag dela länklistan i boken; För ytterligare information och sätt att stödja demokratirörelsen i Hongkong, besök:

Hong Kong Watch

Hong Kong Free Press

Stand with Hong Kong

612 Humanitarian Relief Fund

Liberate Hong Kong

PEN Hong Kong

Henrik Hemrin

6 augusti 2021

PS. Jo, förordsskribenten Birgitta Ohlsson har skrivit boken Duktiga flickors revansch, som jag läst tidigare. DS.

Write comment (0 Comments)

Kooperativa i Norra Botkyrka

Kooperativa, och då menar jag alltså KF Kooperativa förbundet, det som mest är känt som Coop idag, har på flera sätt förändrats mycket genom åren. Kooperationen (KF) var stora när miljonområdet Norra Botkyrka var ungt. Jag har reflekterat hur de utvecklats i Norra Botkyrka. Eller hur de avvecklats speglar mer riktningen på förändringen. Liknande förändring, subjektivt utan att jag fastställt med att leta fram fakta, har skett landet runt.

1983 kom jag till Norra Botkyrka. Hallunda torg som Hallunda centrum kallades på den tiden var relativt nybyggt men fullt igång. Det tidigare tillfälliga barackliknande centrumet ett par hundra meter mot Norsborg, på den plats där idag Folkets hus och Riksteatern ligger, fanns fortfarande kvar men inhyste nu ABF. I stora drag såg Hallunda torg ut när jag kom så som det ser ut idag, även om det förstås byggts om väldigt mycket inuti och en total förändring av affärer.

Jag försöker rannsaka miitt minne om den kooperativa affären i Hallunda hette Konsum eller Domus. Den var i stort stor som ett Domusvaruhus, men jag undrar ändå om det inte kallades Konsum. Jag skriver Konsum tills vidare. Den var i alla fall stor i ytan och var som ett mindre Domusvaruhus. Vilket betyder att det fanns inte bara mat där. Utan vad jag minns fanns där saker som skor, skivor, leksaker och diverse annat. En tid fanns det ett café inne i butiken. Jag minns att man ibland kunde bli smått irriterad över att när en annan affär i centrumet öppnade eller ändrade sitt utbud så kunde Konsum med sin storlek försöka konkurrera ut dem genom att sälja liknande utbud inne i sitt varuhus. Detta sistnämnda har jag inget direkt belägg för, men det var lite av känslan och säger något om hur stort och självklart Konsum var på Hallunda torg.

Det fanns ytterligare en mataffär till på Hallunda torg; Metro. Det var en renodlad mataffär. Om mitt minne stämmer tillhörde Metro liksom Vivo, den sfär som nu går under namnet Axfood.

Apropå Vivo, så var mataffären i Norsborgs centrum relativt stor och den var ansluten till Vivo och hade namnet Handelsboden. Handelsboden var väldigt tidiga med att ha streckkodsläsare i kassadisken. Det kan inte varit många affärer i Sverige som var tidigare.

Om vi lämnar Hallunda-Norsborg för en stund och och cyklar till Fittja så fanns där vid denna tid ett stort Obs!-varuhus, med ett Obs! Bygg & Bo på nedre plan. Inte minst året jag bodde i Fittja handlade jag ofta där; jag sneddade över Forvägen och Botkyrkaleden och så gick jag nog "bakom" OK-macken och vips var jag framme vid OBS!-parkeringen. Det var väldigt nära när jag bodde på Forvägen. Apropå bakom OK-macken, så låg där ett ensamt bostadshus där, lite inklämt i skogen mellan Botkyrkaleden och OK-macken, och E4an ett hundratal meter bakom ryggen med lite skog emellan. Med mina luddiga minnen så var det väl en gångväg fram till det huset och en stig bortot Obs! som jag gick på. Jag tror det bodde en äldre ensam dam i det huset då, Men om det riktigt fanns en bilväg fram är oklart. Jag har tänkt flera gånger att jag ska gå runt och titta där efter spår. Vad jag förstår så måste det huset rivits när de nya husen runt OK (OKQ8 numera) byggdes. Den rivningen och byggnationen var långt efter jag flyttade från Fittja. Är det någon som minns det huset och vet något om dess historia och öde?

Nåväl, det var på Obs! i Fittja som jag blev medlem i kooperationen. Man fick betala ett insatskapital, precis som i andra kooperativa ägarformer. Jag minns inte beloppet, men det var typ 5-20 kr i insats. Jag vet inte om det är så om man blir medlem idag i Coop.

Som sagt, Coop var stort. Man gick in i högerkanten av butiken. Strax utanför, lite mer åt höger, fanns hissar ner till byggmarknaden. Väl inne i butiken fanns på högersidan, alltså mot söder, en restaurang. Obs! i Fittja var en stor butik, med mat och allt annat man behövde. Förutom möbler. Bensin och dylikt fanns i närbelägna besläktade OK-macken. Med besläktad menar jag att OK också är en kooperation.

Om man tar sig över gränsen från Botkyrka till Huddinge, så ett par hundra meter österut på andra sidan Fittjaviken i Masmo låg Obs! Interiör; ett möbelvaruhus i två våningar. Också här fanns en restaurang. En byggnad som är byggd som en triangel. Obs! Interiör var lite som IKEA lite längre bort i Kungens kurva, fast mindre, något dyrare och något bättre kvalitet.

Och ett par hundra meter norrut från Obs! och Obs! Interiör, på andra sidan E4an, låg kooperationens fabrik för läsk och öl; Wårby bryggerier.

En dag, måste väl varit på 2000-talet, så annonserade byggvaruhuset Hornbach att de skulle öppna i Fittja, granne med Obs! Hornbach, med gamle fotbollslegendaren Ronnie Hellström involverad i svenska etableringen av den tyska kedjan. Det tog inte många dagar efter nyheten förrän Bygg & Bo kastade in handduken och stängde. Jag minns inte om detta hände först eller om den stora ombyggnaden av själva stormarknaden skedde först. De bytte nog namn på stormarknaden också till något mer coopigt. Från att varit "folkets stormarknad" med relativt enkla lokaler, så gjorde man om sig till en elegant affär, med fina hyllor, delikatesser, små matställen inne i butiken med mera. Det kändes som man vände sig mer till en annan kundgrupp än de som bodde närmast - och för all del hade alltid folk åkt långväga till stormarknaden. Det gick väl inte så jättebra utan snarast dåligt med detta koncept för det blev inte speciellt långlivat. Som jag minns, så övergav man det steg för steg och blev mer och mer en vanligare slags Coop-butik i större format, och som jag har för mig krympte ytan allteftersom.

Nu är det flera år sedan den kooperativa stormarknaden stängde helt i Fittja. Liksom Obs! Interiör i Fittja. Och det är många år sedan Wårby bryggerier såldes till Spendrups, som sedermera har stängt fabriken.

Åter till Hallunda. Även här gick det sämre för den stora Konsumbutiken som var ett mindre varuhus. Minnet sviktar, men jag tror man minskade ytan och sortimentet i omgångar. Så småningom byggde man om rejält och blev en renodlad Konsum/Coop matbutik. Det måste ändå varit under några år som den levde och fungerade. Men vid den här tiden hade kooperativa generellt, är min uppfattning, blivit dyrare i förhållande till andra matkedjor. Det självklara bandet mellan att "arbetare" var medlemmar och handlade hos kooperationen försvann också mer och mer. Nu är det många år sedan Coop-Konsum i Hallunda försvann. Ett litet sido-minne är från när Konsum minskade sin lokalyta, så övertogs delar av deras tidigare lokaler av en kyrka, innan kyrkan byggde egen lokal. Och åtminstone somliga kallade den för Konsumkyrkan, och då visste man vilken kyrka man menade.

Norsborg centrum har vad jag vet aldrig haft något kooperativt. Men om jag minns rätt, före min tid i området, så var den tidigare affären i gamla Norsborg vid Norsborgs vattenverk, en Konsumbutik.

Slutligen Alby, där minns jag inte någon kooperativ verksamhet.

Från att det kooperativa varit högst verksamt i Norra Botkyrka och dess närhet, så är numera allt borta sedan många år (OK som är en annan kooperation undantaget). Minnet flagnar, den som vet något får gärna korrigera eller komplettera mig.

Henrik Hemrin

26 juli 2021

 

Write comment (0 Comments)

Jag har läst boken Spara med glädje! av Karin Sjöblom [foto: Henrik Hemrin]

Spara med glädje! Ett framgångsrecept

Av Karin Sjöblom, utgiven 2021 på Aktiespararna kunskap.

Det här är en sprillans ny bok om att spara i aktier och fonder.

"Det finns många fördomar när det gäller att spara i aktier och fonder. Det vanligaste är att du måste vara mycket rik. Det är så fel. Det är just för att du inte är rik som du ska spara i aktier och fonder hela livet och för att du ska slippa ekonomiskt trubbel framöver."

Detta citat är från sidan 94 och tycker jag är centralt i varför hon skriver boken, till vem hon skriver. Hon puffar på alla "vanliga människor" att sätta igång, om man inte redan gjort det!

Författaren bor sedan många år i Växjö och är pensionär med marginal. Hon är en välkänd person inom föreningen Aktiespararna som  också givit ut boken. Karin föreläser och skriver t ex på Facebook på lokalföreningens sida om att spara i aktier och aktiefonder. Vad jag vet har jag aldrig träffat henne.

För mig gick det väldigt snabbt att läsa den här boken på strax över 100 sidor som kostade dryga hundralappen. Jag har varit medlem i Aktiespararna i kanske 30 år och började nog mitt aktie- och fondsparande i samband med Allemansfonder och Allemansspar, som var samtida med att jag kom ut på arbetsmarknaden.

Boken vänder sig inte i första hand till mig utan främst till alla de som inte börjat eller nyss börjat spara i aktier och fonder. För dem tar det förmodligen lite längre tid att läsa och smälta. Boken är skriven på ett lättläst sätt och kortfattat. Jag funderade när jag läste om den kanske är lite väl kortfattad i vissa begrepp om man är ny.

Jag tror det var den legendariske ishockeyspelaren Rolle Stoltz, när han sedan under många år var kommentator på TV, som sa "låt pucken göra jobbet". När det gäller sparande i aktier och fonder så brukar jag tänka "låt tiden göra jobbet". Och detta med långsiktighet är något som boken också trycker på. Dels att sätta igång att månadsspara, och dels att sikta på långsiktigt ägande. Jag är medveten om att alla inte kan månadsspara och inte i alla livssituationer, men väldigt många kan månadsspara 100 kr i aktier eller fonder. Hon rekommenderar autogiro eller liknande, och att man sparar både när det går upp och ner.

Jämfört med många andra böcker om aktier och sparande, så är den här skriven av en person som inte är ekonom eller liknande, utan boken är skriven av en vanlig sparande person, om än med lång erfarenhet,

Mycket av det hon skriver känner jag som långvarig medlem i Aktiespararna igen och kan sympatisera med. Boken är konkret i sparformer och annat tänkande. Ett tänkande som jag lite glömt bort men påminns om är att sprida i olika branscher.

Kapitel 11 är om hållbarhet. Jag skulle säga att hon inkluderar hälsosamhet för sig själv, vad man äter osv. Just nu när jag idag skriver detta har det varit stora översvämningar i Kina och de senaste dagarna dito i Tyskland, Belgien, Nederländerna och Österrike. Och det har i sommar varit extrem hetta i USA och Kanada. Och torka i Sibirien. Med mera. Visst har hon hållbarhetstips i föreslagna strategier och aktier. Och det är ungefär vad man kan begära av en bok som denna. Men jag funderar, finns det någon annan bok, som resonerar mer detaljerat och på djupet vad som händer och hur man ska tänka som sparare när man betänker de djupa klimatproblem vi har - hur man ska tänka både för att stödja att klimatet blir bättre och samtidigt som kan vara ekonomiskt bra sparande för egna ekonomin? Men som sagt, en grund i att tänka hållbarhet finns med i boken.

Samtidigt som hon menar att det är viktigt att man bestämmer själv och inte följer vad andra säger om sparande, så slår hon ett slag för social gemenskap och andra former för att dela och lära om aktie- och fondsparande. Och det kan jag hålla med om. Även om jag inte varit med på supermånga träffar inom Aktiespararna, så har de genom åren blivit någon kurs, träffar "inne i stan" (Stockholm) med t ex presentation av företag och än mer träffar hemma i förorten, under flera år var det regelbundet träffar med Aktiespararna i Folkets hus i Hallunda. En gång har jag även varit på ett företagsbesök nere i Växjö. Diverse småprat om aktier och fonder med jobbarkompisar och en del andra har också varit bra.

Avslutningsvis, boken börjar med en kort konkret lista "Framgångsrecept" och boken avslutas med en aningen längre lista "Utökat framgångsrecept".

Boken är väl värd att läsa om man inte är ekonomiskt oberoende. Och läser du inte boken och inte månadssparar i aktier eller fonder - överväg att sätta igång med det innan nästa månadsskifte.

Henrik Hemrin

21 juli 2021

Write comment (0 Comments)

En av buskarna i april efter vinterns beskärning [foto: Henrik Hemrin]

I höstas - vintras vad det årlig beskärning av runt tio buskar av olika sort i föräldrahemmet. Men i år räckte det inte med en vanlig liten toppning tyckte jag. De flesta buskarna var klart högre än jag och allt för omfångsrika. Så det blev en rejäl förvandling av många av dem. Jag klippte inte ner till botten, men långt så de bara var metern eller en och en halv meter sådär. Såg ut som plockepinn.

I maj kunde livet skönjas, sådana här små trevande steg tog samma buske i maj: Nytt liv

Och buskarna accepterade min behandling och frodas väl efter ompysslingen i höstas - vintras. Samma buske även nedan. Till hösten kan det räcka med mindre toppning.

För övrigt genomgick äppelträden en rejäl beskärning under våren - det är många äpplen i vardande!

Oj, vad buskarna frodas! En dag i juli har samma buske blivit så här frodig. [foto: Henrik Hemrin]

Henrik Hemrin

14 juli 2021

Write comment (0 Comments)

Klockan är tre på morgonen. Jag tror det kan vara från denna hängbjörk som fågelsången kommer. [foto: Henrik Hemrin]

En tidig sommarmorgon vid tre för några dagar sedan lyssnade jag till den här fågelsången. Kanske du vet vad det är för fågel, jag är okunnig på att identifiera fågelsång. Lyssna:

 Naturmorgon med Henrik (mp3, 40s)

Tekniska detaljer

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G

Mikrofon: Zoom H1n

Bildredigering: Corel Aftershot Pro 3

Ljudredigering: Audacity

Henrik Hemrin

19 juni 2021

Write comment (0 Comments)

Överblommat, nästan. oxelträd [foto: Henrik Hemrin]

Detta oxelträd är överblommat för den här säsongen. Men, så lyser det en vit blombukett bland det övriga som är överblommat. Ett egensinnigt undantag.

Fotoutrustning

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G

Brännvidd: 42 mm

Slutartid: 1/400 s

Bländare: 5.6

ISO: 200

Autofokus men manuell exponering: ISO, slutartid och bländare.

RAW-format (NEF)

Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3.

Henrik Hemrin

18 juni 2021

Write comment (0 Comments)

Så enkelt

Svart och vitt

Så komplext

Alla tänkbara färger och nyanser

Harmoniskt genomtänkta kombinationer

Kaotiskt oplanerade sammansättningar

Livet

 

Henrik Hemrin

8 juni 2021

Write comment (0 Comments)

Äppelblommorna har förlorat sin glans [foto: Henrik Hemrin] Det är vår, eller kanske tidig sommar är mer korrrekt. Naturen som under vintern och en bra bit fram på våren knappt visar ett livstecken rör sig plötsligt snabbt under senvåren och sommaren. Det är inte många dagar sedan blommorna på äppelträden var så vackra i sin prakt; Salt myra. Nu har äppelblommorna förlorat sin prakt, trädet är på väg vidare mot sommaren och förhoppningsvis mot frukter under hösten. Bilden ovan är en flagnande äppelblomma på samma träd fotograferat en vecka senare.

Blomknopparna nedan är från en oxel som växer nära äppelträden och fotograferat samtidigt som äppelblommorna i Salt myra. Man kan ana att några av knopparna är på väg att spricka upp och blommorna kommer snart att slå ut.

Oxelknoppar [foto: Henrik Hemrin]

Samtidigt som äppelträdets blommor flagnar (översta bilden) och nästan alla blombladen fallit, så har oxelns blomknoppar tagit stora steg framåt och nu håller oxeln verkligen på att starta sin blomning.

Oxelblommor [foto: Henrik Hemrin]

Och även oxeln får besök av smådjur. Tyvärr har jag inte kunskap nog att säga vad de två små krypen som sitter på varandra är för djur. Om du vet vad det är för kryp, berätta gärna.

Oxelblommor med (för mig okända) kryp [foto: Henrik Hemrin]

Fotoutrustning

Det här med makrofotografering är fortfarande klurigt.

Oxelknopparna har jag kämpat med flera gånger. Jag har inte blivit nöjd med fokus, och inte riktigt nöjd heller med bilden jag visar här. Först tog jag med halvautomatiska inställningar och relativt lågt ISO. Senare har jag provat med stativ och även fjärrutlösare för att minska rörelseoskärpan. Rätt ofta har jag hållt grenen med ena handen. Men jag har inte gått så långt att jag tagit bort grenen från trädet. I något läge gick jag över till manuella inställningar, med högre ISO, kortare slutartid och ändå hyggligt liten bländaröppning. Oxelknopparna på bilden ovan, om jag minns rätt, är utan stativ.

Bilderna från den fotografiska expeditionen, med vissnad äppelblomma och utslagna oxelblommor, de togs också med manuella inställningar och på fri hand utan stativ, men troligen höll jag i grenen för att parera vindpustar. Vid det här tillfället blev flera bilder väl underexponerade vid fotograferingen, vilket kompenserades i raw-framkallningen.

Jag funderar, om jag haft en modern och avancerad mobilkamera - hade då bilderna blivit bättre än vad jag åstadkommit?

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G

  Vissnad äppelblomma Oxelknopp Oxelblommor Oxelblommor med kryp
Brännvidd 46 48 46 46
Slutartid 1/800 s 1/800 s 1/800 s 1/800 s
Bländare 20 18 20 18
ISO 1600 1250 1600 1600

 

Försättslins: Raynox DCR-250

Helt manuellt inställt: Manuell fokusering, liksom ISO, slutartid och bländare.

RAW-format (NEF)

Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3.

Öppna bilderna i eget fönster om du vill se dem större.

Henrik Hemrin

5 juni 2021

 

Write comment (0 Comments)

 Myra på äppelknopp [fotot: Henrik Hemrin]

En myra vandrar runt på en ännu inte utslagen blomknopp på ett äppelträd (för det är väl en myra). Andra blommor på trädet är redan utslagna. Äppelträd i blomning är en skönhet att beskåda! Sådan skillnad mot för drygt två månader sedan: Inte än.

"Myror kunna ersätta salt", berättar scoutrörelsens grundare Robert Baden-Powell i boken Scouting for Boys. Jag läste boken och lärde denna levnadsvisdom som barn/ungdom.

I boken lär han också ut om vikten om tandhygien, jag minns speciellt topsen om pinnen:

"En scout med dåliga tänder duger inte till scout, ty en sådan måste ofta leva på hårda skorpor, som han omöjligen kan tugga eller smälta, om inte tänderna äro i ordning, och detta beror på hur han vårdat dem som pojke, d. v. s. om han sorgfälligt hållit dem rena eller ej. Minst en gång om dagen böra tänderna borstas, då man stiger upp om morgonen och på kvällen innan man lägger sig, och både på ut- och insidan med tandborste och tandpulver, samt dessutom sköljas efter varje mål, isynnerhet om man ätit frukt eller syrlig föda. I urskogarna händer det ofta att man förlorar sin tandborste, men en scout reder sig ändå, han tager en torr pinne och småklyver den i ena ändan, och saken är klar."

Kunskapen till trots, så minns jag inte att jag använt mig av dessa praktiska råd vare sig om saltersättning eller tandborsteersättning.

Citaten kommer från Åhlén & Åkerlunds förlags utgåva av boken från 1917.

 Äppelblomma med skugga [foto: Henrik Hemrin]

Fotoutrustning

Det här med makrofotografering är klurigt. Skärpedjupet är litet. Och den minsta skakning blir gigantisk. Vid den här bildserien på äppelblommor så ställde jag in kameran manuellt. För att motverka rörelseoskärpa, vare sig av min darrning eller vinden, så gick jag upp till en hyggligt kort slutartid om än inte extrem på något vis. Innan dess så ökade jag känsligheten, ISO-talet, till klart högre än jag "normalt" använder, men fortfarande relativt rimligt. Betänk att D90 är en relativt gammal digital kamera och inte går att pressa lika högt som nyare kameror. Att gå upp i känslighet möjliggör att kombinera kortare slutartid och mindre bländare. För en mindre bländare ville jag också ha för att få lite bättre skärpedjup, jag kunde kanske gått ännu längre. Eftersom jag tar i råformat (RAW; Nikon NEF), så kan jag justera i framkallningen, så det finns tolerans för felexponering. Jag handhöll kameran - inte något stativ eller fjärrutlösare. På några bilder höll jag fast grenen i ena handen för att motverka vinden; oklart hur det var för exakt dessa två bilder. De tekniska detaljerna nedan inklusive inställningarna gäller för bägge bilderna.

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G

Brännvidd: 48 mm

Slutartid: 1/800 s

Bländare: 18

ISO: 1250

Försättslins: Raynox DCR-250

Helt manuellt inställt: Manuell fokusering, liksom ISO, slutartid och bländare.

RAW-format (NEF)

Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3.

Bilden med myran har jag mörkat exponeringen vid framkallningen, medan den utslagna äppelblomman så har jag ljusat exponeringen. Myrbilden är kraftigt beskuren, den andra lite mindre beskuren. Vidare har jag gjort justeringar i skärpning, linskorrigering, mättnad, vibration, högdager och liknande. Men inte någon förändring av själva bilden.

Henrik Hemrin

27 maj 2021

 

 

Write comment (0 Comments)

Oxelträdstam med lav [foto: Henrik Hemrin]

Samexistens

Ja, vad är det vi ser? Det beror på vilket perspektiv vi anlägger. Om den här bilden hade tagits på ett par meters avstånd hade svaret förmodligen varit en trädstam. Närmare bestämt en trädstam på ett oxelträd.

På det här avståndet som bilden faktiskt är tagen, och dessutom med en makro försättslins på kameran, är perspektivet annorlunda och svaret på vad vi ser blir annorlunda. Visst kan man skönja trädets bark. Men framför allt ser man lavar som sitter utanpå trädets bark. Visst ser det häftigt ut!

På något vis så lever de tillsammans, trädet och dess lav. De lever inte i symbios, som jag förstår det. Men de samexisterar.

Natursidan.se berättar denna kunskap: En del tror att lavar skadar de träd som de växer på, men det gör de inte. Lavar har inga rötter som de kan ta upp näring med från underlaget. De växer på barkens yttersta lager och tränger inte in i barken och skadar den. Lavar behåller inte fukt särskilt bra och orsakar därför inte röta i det träd som de växer på. Att det lever mycket insekter i lavarna på ett träd utgör inte heller någon fara. Laven gör istället nytta eftersom insekterna i dem ger mat till många småfåglar.

Fotoutrustning

Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
Brännvidd: 52 mm
Slutartid: 1/250 s
Bländare: 8
ISO: 1250
Försättslins: Raynox DCR-250
Manuell fokusering
RAW-format (NEF)
Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3

 

Henrik Hemrin

18 maj 2021

 

PS. Öppna bilden i ny flik eller liknande, om du vill se den i större storlek. DS.

Write comment (0 Comments)