Boken Skogen. Den gröna tråden. En reportagebok om det svenska familjeskogsbruket. [foto: Henrik Hemrin]

 

Skogen. Den gröna tråden. En reportagebok om det svenska familjeskogsbruket. 126 sidor. Utgiven av LRF Media AB. Texter producerade av redaktionen på tidningen Land Lantbruk och Land Skogsbruk. Redaktör: Maria Gramer. 2022.

Bokens fokus är korta reportage med ägare till familjeskogsbruk, som kompletteras med insprängda sidor med korta fakta relaterade till skog och särskilt till familjeskogsbruk. Tyvärr indexeras inte faktasidorna i innehållsförteckningen. Att fokus är på just familjeskogsbruk ligger nära till hands eftersom boken ges ut av LRF Media som är knutet till Lantbrukarnas riksförbund.

Reportagen börjar med skogar i norr och går genom Sverige till söder. Texterna är relativt korta, några sidor, och inkluderar mycket fotografier - en del relaterade till det specifika reportaget och en del mer allmänna. De hade gärna fått skriva något mer om respektive fotos kontext.

Varje reportage innehåller en faktaruta med rubriker såsom skogsbestånd, skogsbruk och skogsstrategi.

Boken berättar att i Sverige finns det 313 084 enskilda skogsägare (Källa: skogsstyrelsen 2020) och dessa äger 48% av den produktiva svenska skogsmarken. 24% av den produktiva skogsmarken ägs av privata bolag och 21% ägs av stat, kommun och kyrka. Sedan återstår 7% som ägs av ospecificerade.

Det framgår inte hur skogsägarna valts ut för reportagen. Jag tycker mig känna igen några reportage från tidningen Land Skogsbruk. Jag är själv skogsägare men ingår inte i boken.

En annan faktasida tar upp storleken på hyggena, med Skogsstyrelsen som källa. Det medelstora familjehygget är på 3,2 hektar. Storleken är störst i norr och blir mindre och mindre ju längre söderut man kommer. I Götaland, som är mina hemtrakter, så är 80% av avverkningsanmälningarna på mindre än fyra hektar (beroende på aktivitet, så är skogsägaren skyldig att i förväg anmäla vad man avser att göra i skogen).

Jag sätter denna siffra 4 hektar i relation till Nylanda i utkanten av Växjö i Götaland. Området ligger nära flygplatsen. Nylanda har fram tills nu varit landsbygd, alltså skog, åkrar, ängar och liknande. Nu är det som ett "kalhygge" som är markröjt på 140 hektar avsett som "verksamhetsområde", alltså industrimark och liknande, dvs till skillnad från vanliga svenska kalhyggen ska det inte återbeskogas. Okej, det finns lite "natur" också i det planerade verksamhetsområdet.

Som skogsägare tycker jag tidsperspektivet i skogen är häftigt och svindlande. Ett träd som börjar växa nu, vare sig det har sått sig självt eller är planterat, kommer inte vara fullvuxet på kanske 50-75 år, alltså när jag är gammal eller inte alls längre vandrar på jorden. Och mycket av den vuxna skogen vi ser idag grodde i en tid när skogspolitiken var annorlunda än idag. Min uppfattning är att det är lite mer frihet för skogsbrukaren nu i brukandet än för kanske 50 år sedan. Det ger i så fall större möjlighet i mångfald hur skogen kommer att se ut i framtiden, både bruk i form av aktivitet och naturvård i brukad och obrukad form. "Målen för produktion och miljöhänsyn är jämställda. Skogen ska brukas på ett hållbart sätt så att även framtida generationer kan ha nytta av den", skriver Skogsstyrelsen om de skogspolitiska målen som riksdagen beslutat. Att visa på mångfalden i familjeskogsägandet är en målsättning med boken.

Reportagen i boken berättar inte sällan att marken går från generation till generation. För de flesta i boken är skogen inte någon huvudsaklig inkomst, men ibland en nyttig biinkomst och kanske för att återinvestera i gården. Jag tror det är stor skillnad i hur viktig skogen var ekonomiskt (direkt och som källa för uppvärmning och byggnation) för den lilla bondgården för hundra år sedan jämfört med familjeskogsägaren idag.

Det är olika mellan reportagen vilka strategier skogsägarna har för avverkningsmetoder liksom balansen mellan "produktion" och ren naturvård. Det är också olika anledning till att man äger skog, där skogsavverkning kan vara en del, och andra är jakt, ströva, bär, svamp och natur i övrigt. En ser sin skogsgård som pensionsförsäkring. En del är direkt praktiskt aktiva medan andra är mer passiva, kanske diskuterar med skogsinspektor och liknande men i stort baserar agerande på liggande skogsbruksplan (grön skogsbruksplan görs för en tioårsperiod).

Skogsägaren Mikael Salomonsson i Jukkasjärvi säger "Som skogsägare här uppe är jakt- och fiskerätten väldigt viktig."

Skogsägaren Berith Bojestig Petersson i Tjuvhult och Borsna (Ryssbytrakten i Småland) säger "Alla vi skogsägare känner ett ansvar".

Henrik Hemrin

5 juli 2022

Write comment (0 Comments)

Det är tidig natt

Jag öppnar dörren och spanar ut

Där kommer den gående

ganska snabbt

Inte rakt fram på färd

utan i kringelikrokar rör den sig

över gräsmattan

Igelkotten

Jag betraktar den en stund och stänger dörren

Strax kommer det en regnskur

 

Henrik Hemrin

5 juli 2022

Write comment (0 Comments)

Boken Saknad. På spaning efter landet inom oss [foto: Henrik Hemrin]

 

Jag har läst "Saknad. På spaning efter landet inom oss". Det är en essäbok skriven av statsvetarna Katarina Barrling och Cecilia Garme.

Barrling känner jag igen från SVT valvaka och liknande sammanhang och Sveriges Radios program Spanarna. Garme är i och med denna bok en ny bekantskap för mig.

Jag tycker Saknad är en bra bok. Den ger mig en del ord och förklaringar till samtiden och den sätter igång tankar i mig att fundera vidare själv.

Ressenitiment är ett nytt ord för mig som boken arbetar med. Det är en allvarligare form av den lite mildare saknad som är bokens titel. Ordet ressentiment förklaras bland annat som bitter hågkomst, en känsla av att vara förorättad, som Svenska Akademiens ordbok lyfter fram. Vidare bär ordet ett spår av nostalgi, men till skillnad från nostalgin, som kan vara bitterljuv, är ressentimentet rakt igenom bittert, utvecklar författarna.

Boken skriver om att känna saknad efter ett samhälle som inte längre finns och att den saknaden inte har fått komma till uttryck i samtalet vilket förklaras med att känslor får i Sverige stå tillbaka för förnuftet, och framför allt vissa känslor såsom saknad som anses vara en mindre fin känsla. Men boken pekar på att det inte är fel eller konstigt att känna saknad över att Sverige inte är som förr och man även kan känna saknad samtidigt som man bejakar förändring.

Boken efterlyser mer av att vi pratar med varandra. Författarna noterar att samtal på sociala medier är inte den bästa platsen för samtal med varandra. Utan samtal är där vi lyssnar på varandra, där vi kan medge att det finns en poäng i vad den andre säger. Samtalet var mer vanligt förut genom till exempel föreningsliv i olika former. Vi behöver få tillåtelse att känna och uttrycka saknad. Alla behöver få bli tagna på allvar med sina känslor.

Jag förstår boken som att detta undanträngda samtal, eller undanträngandet att vissa känslor såsom saknad, är en orsak till att Sverigedemokraterna växt sig så stort.

Boken tar ett avstamp i att Sverige är ingenjörsland. Vi är förnuftiga och bra på att strukturera saker, och bara vi arbetar logiskt och rationellt så löser vi allt. Känslor ses i detta ingenjörsland som mindre viktiga Men även om känslor finns så är vissa finare, såsom framtidsoptimism, att vara förändringsbenägen och liknande, jämfört med de fulare känslorna som nostalgi och saknad. Det beror också på vem som uttrycker känslan.

Boken tar upp att Sverige talar om att vi inte har en gemensam kultur. Problemet menar de är att vi visst haft en gemensam kultur, att det är snarare så att Sverige dels är en gammal stat och att den varit så jämförelsevis homogen att vi tagit vår kultur för så given att vi inte noterat den. Några exempel på svensk kultur som jag noterat från boken: ett gemensamt språk, tillit, individualism men samtidigt konformism, motvilja mot konflikt och konfrontation, snålhet/göra rätt för sig, inte göra sig märkvärdig, själv är bäste dräng och jämlikhet. Vi använder tyst tillrättavisande för att uttrycka när någon avviker från kulturen. Vår ingenjörskultur med individuellt oberoende liksom både social tillit och institutionell tillit har skapat att vi använder instituitioner i stället för att lägga ansvaret på släkten att hjälpa varandra.

Det är några av trådarna från de 250 sidorna. Jag lämnar kvar en massa intressanta trådar som får vara ifred från denna reflektion.

Min någorlunda korta och personliga konklusion av boken är att vissa känslor anses i svenska samhället som mindre bra och inte värda att ta på allvar. Dit hör saknad, typiskt saknad av företeelser i samhället som förändrats eller inte finns kvar. Ännu kraftigare än saknad kan detta komma i uttryck i form av ressentiment. Men saknad behöver inte vara dåligt utan kan tvärtom vara naturligt. Och att man saknar något från förr betyder inte att man inte bejakar att förändring både kan vara nödvändigt eller bra. Man kan samtidigt både sakna och acceptera förändringen. Men eftersom saknaden är en dålig känsla så talar man inte så mycket om den. Över huvud taget så talar vi mycket mindre med varandra nu än tidigare. Det goda samtalet, där man samtalar och lyssnar, där man kan acceptera att det ligger i vad den andra säger. Att man över huvud taget respekterar både sina egna och den andres känslor. Förut pratade vi oss tillsammans fram till det goda samhället. Avsaknaden av detta samtal liksom den negativa synen på känslor som saknad har varit grogrund för att Sverigedemokraterna har fått så många röster.

Vi måste tala med varandra, är min kortkorta sammanfattning.

Detta är mina noteringar och reflektioner efter att ha läst boken. Det ska inte ses som referat eller recension av boken.

 

Henrik Hemrin

22 juni 2022

Write comment (0 Comments)

Pot eg for cookies [photo: Henrik Hemrin]

This pot (what is the best English term?, in Swedish I use "burk") has been in the family for a long time. Its history is uncertain. Maybe it comes from my grandmother's mother (farmors mor) and eventually used for coffee. Maybe it is a generation younger. I am pretty sure it is older than me with a big margin and I have seen it in all of my life time.

Look at the beautiful painting on the lid - painted in another epoch.

Nowadays it is mostly used for cookies. It has been used for a long time, is used, and can continue to be used. It can be used hundreds of years to come if well treated. Sustainability. 

Photography: Again I explore the RawTherapee software to "develop" the photo from my Nikon D90 camera. I have only started to learn how RawTherapee works and what it can do.

Henrik Hemrin

17 June 2022

Write comment (0 Comments)

Spacy blue flower [photo: Henrik Hemrin]

 

Spacy blue flower body with an ant [photo: Henrik Hemrin]

 

This kind of blue flower has a look of its own. I do not know its name. Insects like bees seems to like it anyway. And also an ant (or what is that insect?) explores a flower body on a flower without petals.

Photo equipment

  • Camera body: Nikon D90
  • Lens: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
  • A touch of RawTherapee in the darkroom

Photo details blue flower

  • Aperture: 13.0
  • Shutter: 1/250 s
  • ISO: 400
  • Focal: 32.0 mm
  • Date: 4 June 2022

Photo details flower body with ant

  • Aperture: 13.0
  • Shutter: 1/250 s
  • ISO: 400
  • Focal: 32.0 mm
  • Date: 4 June 2022

 

Henrik Hemrin

14 June 2022

Write comment (0 Comments)

Stubborn pink flower [photo: Henrik Hemrin]

 

Stubborn pink flower close-up [photo: Henrik Hemrin]

 

This beauty in pink, only one of its kind nearby as far as I can see, is standing tall and upright as a stubborn beauty growing in between the cement slabs on an altan. Only few metres from the photo Ladder forget me not. Isn't it lovely!

Photo equipment

  • Camera body: Nikon D90
  • Lens: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
  • A touch of RawTherapee in the darkroom

Photo details top photo

  • Aperture: 6.3
  • Shutter: 1/250 s
  • ISO: 400
  • Focal: 35.0 mm
  • Date: 4 June 2022

Photo details close-up photo

  • Aperture: 6.3
  • Shutter: 1/250 s
  • ISO: 400
  • Focal: 55.0 mm
  • Raynox DCR-250 Macro conversion lens (mounted in front of the Nikkor lens)
  • Date: 4 June 2022

As I write above, I have used RawTherapee to "develop" the raw photo. I have recently started to use RawTherapee, a free and open source software for raw image processing. It has very many features and I have only started to explore it. I intend to use this software in the future as my main raw developing software. If you use or have used but dismissed RawTherapee, tell me your thoughts (in English or Swedish).

Henrik Hemrin

12 June 2022

Write comment (0 Comments)

Rusty ladder and Forget me not flower [photo: Henrik Hemrin]

Rusty ladder laying on an altan of cement slabs with Forget me not flowers (right?) growing by its side. Not arranged, if you wonder.

Photo equipment

  • Camera body: Nikon D90
  • Lens: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
  • A touch of RawTherapee in the darkroom

Photo details

  • Aperture: 3.5
  • Shutter: 1/250 s
  • ISO: 400
  • Focal: 22 mm
  • Date: 5 June 2022

 

Henrik Hemrin

8 June 2022

Write comment (0 Comments)

Oxel tree flowers [photo: Henrik Hemrin]

It is spring, or early summer. It is a time full of life in nature. It is inspiring and gives hope to see all the beauty in the nature. Not at least as a break and hope when we have big global crises ongoing: The climate (and environmental) crises is ongoing as well as the so terrible and idiotic invasion of Ukraine by Russia that cause so much harm and death. And yes, other wars as well. And pandemic. And many many violations of human rights and democracy as well as the more personal issues we all have.

The nature gives hope and relax to the body and soul.

When I walked close to this tree, I could hear a lot of airborn insects and birds buzzling in and around the tree. There is a lot of activity! One of those airborn insects has landed and now works on one of the flowers, on the photo above.

The entire tree is right now so full of white flowers, and green leaves. It is a pleasure to rest my eyes on it.

Oxel tree in full bloom [photo: Henrik Hemrin]

 

Photo equipment

  • Camera body: Nikon D90
  • Lens: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
  • A touch of RawTherapee in the darkroom

Photo details top photo

  • Aperture: 13.0
  • Shutter: 1/160 s
  • ISO: 250
  • Focal: 55 mm
  • Date: 4 June 2022

Photo details bottom photo

  • Aperture: 11.0
  • Shutter: 1/200
  • ISO: 250
  • Focal: 20 mm
  • Date: 4 June 2022

 

Henrik Hemrin

6 June 2022

Write comment (0 Comments)

Jag tror det var P1 Vetenskapsradion som härförliden pratade om att plantera ängsblomster i trädgården, att de hade fröpåse men inte planterat påsinnehållet.

De funderade istället på att det är bättre att jobba med gräsmattan än mot den, vilket betyder att titta var det växer blommor i gräsmattan, och där det växer blommor låter man de blommor man vill ha kvar frodas just där (och slå sent och låta ligga och fröa av sig).

Den ena som pratade hade kommit på sig att hon ville ha blommorna på ett annat ställe, men insett att det är bättre att låta blommorna blomma där de uppenbart trivs. (Det behöver väl inte vara fel med fröpåsar heller tänker jag, men det kanske är smart att börja med det naturliga).

Vidare talade de om att man inte behöver städa trädgården, det är bara bra med lite "skräp", dvs gamla löv, pinnar och sådant.

En trädgård behöver inte vara "perfekt", den kan i delar bara få vara.

Henrik Hemrin

3 juni 2022

Write comment (0 Comments)

2 juni beslutar Regeringen om extra ändringsbudget om ytterligare stöd till Ukraina.

2 juni begär partiet som haft nyliga kopplingar till Ryssland misstroendeförklaring mot justitie- och inrikesministern.

Samma dag hakar tre borgerliga partier som är klart Nato-positiva på misstroendeförklaringen.

Samma dag säger Statsministern en för alla, alla för en, dvs om justitie- och inrikesministern fälls, så avgår hon och därmed Regeringen. Regeringen, som nyss lämnat in Natoansökan.

Tre återstående partier säger att man inte stödjer misstroendeförklaringen.

Nu hänger det på en riksdagsledamot som har under diskussion om hur hon ska rösta, bland annat beroende på hur Regeringen kan återbekräfta avtalet de upprättade i höstas, som inte har något med förtroendet för justitie- och inrikesministern att göra. Samma avtal som Turkiet har som en av sina underlag för att inte vilja ha in Sverige och Finland i Nato.

Vad man än tycker om insändande av Natoansökan och Turkiets agerande om densamma, så går det inte annat än att vara förundrad.

Henrik Hemrin

3 juni 2022

Write comment (0 Comments)