Mitten. En måttfull stridsskrift i polariseringens tid. [foto: Henrik Hemrin]

Mitten. En måttfull stridsskrift i polariseringens tid. Per Svensson och Svante Weyler.

Mitten är en bok om Sveriges riksdag och svensk inrikespolitik såsom landet ligger halvåret innan valet 2022, med tillbakablickar på hur vårt samhälle och demokrati har formats och förändrats de senaste sådär 150 åren.

Mitten innebär inte en politik mittemellan. Författarna ger "två gemensamma insikter som definerar mitten: 1) Ett levande samhälle kommer alltid att präglas av ideologiska stridigheter och intressekonflikter. 2) Politikens uppgift är inte att eliminera dessa konflikter utan att civilisera och kanalisera motsättningarna och, förhoppningsvis, göra dem produktiva. Formaliserad oeninghet syftande till överenskommelser och kompromisser är demokratins väsen."

Nu har "kulturella" värderingsfrågor fått stor plats i politiken och de har blivit viktiga frågor. "Man röstar inte om Guds existens, människans natur eller nationella 'identiteter'", menar författarna.

Det mest bekymrande partiet är Sverigedemokraterna. "För ett parti med siktet inställt på djupgående samhällsförändringar är flexibilitet och pragmatism i frågor man egentligen inte är intresserad av ett billigt pris att betala för en maktposition", skriver de om SD och fortsätter "främlingsfientligheten egentligen är sekundär. Det primära är rädslan för det 'splittrade' och 'själlösa'. Det primära är längtan efter ett föreställt lyckligt 'folkhem' utan konflikter, ett samhälle där folkviljan aldrig möter något motstånd."

Det är den liberala demokratin som författarna strider för. Statsindividualism, där den individuella frigörelsen där vi får vara olika är fullt tillåten, samtidigt som vi bejakar ett solidariskt samhällsbygge, är också ett sätt att förstå mitten där vi ska starta politiken.

Författarna är bekymrade över vår regeringsform där regeringen kan tillsättas utan majoritet med sig, bara den inte har en majoritet mot sig. Det kan fungera när vi har stora partier, men i dagens läge med många småpartier så är det inte en bra modell, särskilt när outtalade pragmatiska regler för arbetet bryts - där decemberöverenskommelsen och januariavtalet innehöll element som var till att formalisera en del av dessa outtalade spelregler för att en regering skulle kunna arbeta trots hur en regering tillsätts. Och eftersom inget talar för att vi kommer inte kommer ha flera småpartier och få storpartier med 40% i framtiden, så borde man ändra detta i regeringsformen.

Kompromisser, koalitioner och samarbete är eftersträvansvärt.

Kapitlet om skolan känns när jag när jag läser det som intressant men jag är samtidigt undrande till hur det passar in i bokens syfte. Men i deras fempunktslista för åtgärder i slutet av boken, riktad till våra lagstiftare, framgår att de ser skolan som så viktig därför att den lägger grunden för det gemensamma i samhället.

"En ideal mittenpolitiker kan ha mycket distinkta och spetsiga uppfattningar i olika frågor. Det som gör henne till mittenpolitiker är att hon inte låter vare sig principfasthet vad gäller demokratins ramverk eller pragmatismen när det handlar om sakfrågor rubbas av iver att dra samhället som helhet åt vänster eller höger."

Flera partier har nu rört sig bort från mitten menar de. Men de är tveksamma till att väljarna har gjort det.

Det här är andra boken på kort tid som jag läser som har två författare. Jag blir nyfiken på hur de jobbar ihop. Hur de delar upp skrivandet. Hur de diskuterar resultatet. Hur mycket de gör på var sin kammare respektive tillsammans i någon form.

Detta är en läsvärd bok som jag i stora delar sympatiserar med. Väl värd att läsa nu innan vi ska diskutera och gå och rösta i september.

Henrik Hemrin
28 juli 2022

PS. Marie Demker har också läst boken och skriver: Motstånd från mitten? DS.

Comments powered by CComment