Reparationsarbete pågår av halmtaket på ladan som står ute på odlings- och betesmarken. Platsen är Agnaryds by, Mistelås socken, i Småland. Det är 1940-tal. Det är min far och farfar som är uppe på taket för att laga halmtaket. Notera också klädseln man hade på den tiden vid arbete. Detta är från den tiden när halmtak var ett av de naturliga alternativen för att täcka ett tak. På dessa marker där ladan är belägen var det inte bara odling och ängar, utan också kor och hästar betade och kunde vara i ladan på sommaren. Hästräfsa och annat kunde förvaras här. Ladugården låg vid boningshuset en bit bort. Det var inte bara familjens egna kor som betade här utan man lät även andra ha kor och hästar här mot ersättning. De som arrenderade betefick betala lite för varje ko som betade, och hästarna var dyrare. De utomstående som kom och mjölkade sina kor kunde ibland vara rädda för tjuren som min farfar och farmor med familj hade.
Ladan revs under några varma sommardagar och året var ungefär 1969. Det var min far, farbror och mor, och jag var också med dessa dagar. Någon dag var min far och farbror själva och rev. Då hade ladan tjänat ut sitt syfte sedan många år och var i mycket dåligt skick, även om den hade fått tjänstgöra som förråd av några saker. Jag minns det som just väldigt varma dagar och att vi hade lite för lite dryck med oss. Vårt hem var ca 4 mil bort, och min farbrors än längre bort. Huvuddelen av marken inklusive bostad i Agnaryd (och innan dess i grannbyn Kexås) hade min farfar och farmor sålt för länge sedan när livet som bönder blev för slitsamt och familjen flyttat till ett samhälle ett par mil bort. Vi la resterna av den rivna ladan i en liten sänka, en nivåskillnad, strax brevid ladan för att med tidens rätt multna bort. Någon sak kanske vi slängde på tippen. Och någon sak sparade vi och tog med oss hem. På det stora hela var ladan vid rivning tom.
Även om ladan bara var något hundratal meter från bebyggelsen i byn så låg den avskilt. Ett barndomsminne jag har från 1960-talet innan vi rev ladan är att far besökte ägorna och var framme vid ladan. Då sprang det ut någon okänd människa från ladan och sprang till skogs. Gissningsvis en person som av någon anledning överrumplades av att det kom en människa till denna undanskymda plats. Inget farligt hände, vem han var och om han stal något av de saker som förvarades där är glömt eller fördolt.
Jag har lite svårt att få ihop ladan och landskapet i det här fotografiet. Jag funderar på om papperskopian möjligen är spegelvänd, men den är nog rättvänd. Det är trots allt 50 år sedan ladan revs och lägg till 20–30 år till sedan bilden togs, så inser jag att minnen blir svagare och liksom arr landskapet förändras. Ladan ligger bara ett par meter från kanalen och en bro över kanalen. Staketet i vänstra kanten har nog med kanalen att göra. Ladan hade också vad vi minns, far och jag, en vinkel mot söder som inte syns på bilden. Det fanns inga fönster och ingen stenfot på denna lada.
Jag vet inte vem som är fotografen, säkert någon släkting eller närboende. De är hämtade från familjesamling men detaljer såsom fotograf är bortglömt. Om du vet vem som fotograferat, så berätta för mig. Det är papperskopior, ca 6x9 cm som jag utgått från (jag har inte tittat på originalet på ett tag). Jag har skannat in pappersbilderna med en flatbäddsskanner i tiff-format och sedan beskurit och behandlat i mjukvaran RawTherapee. Jag använder digiKam som katalogprogram, det går bra att behandla bilder där också, även om största styrkan för mig är katalogiseringen. Jag är nybörjare på bägge programmen. Jag vill också nämna att bägge dessa program har en fri och öppen källkod, de är helt fria att använda och finns för Windows, macOS och Linux. Åtminstone digiKam vill gärna ha donationer av oss användare.
Den andra bilden, närbilden, har publicerats i boken Värendsbygder 2021 som ges ut av Norra Allbo Hembygdsförening.
Henrik Hemrin
16 oktober 2023
Comments powered by CComment